Méphistophélès – Kosma Ranuer och NorrlandsOperans kör och barnkör.
Méphistophélès – Kosma Ranuer och NorrlandsOperans kör och barnkör. Foto: Micke Sandström
RECENSION - OPERA

Bisarr och lyrisk Faust på Norrlandsoperan

Per Feltzin: "De blandar 1800-tals gester och estetik med smarta och snygga färgbad."
2:46 min

Faust säljer sin själ till djävulen och för fästmön Marguerite mot döden. Berättelsen har alltid fascinerat och förvandlats till drama, romaner, film och till opera. Igår kväll hade Gounods opera premiär på Norrlandsoperan i Umeå.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: Faust (från 1859)
Musik:
Charles Gounod
Regissör: Eva-Maria Melbye
Dirigent: Eric Solén
Scenografi & kostym: Marcus Olson
Ljusdesign: Kerstin Weimers
Medverkande: Yinjia Gong, Kosma Ranuer, Sabina Bisholt, Solgerd Isalv, Hannes Öberg m fl. NorrlandsOperans Symfoniorkester och Kör
Speltid: tom 29 oktober 2017

Att vilja förändras, att vilja bli pånyttfödd, att till varje pris bli nån annan, men inte klara av förändringen själv utan då ta hjälp av antingen Gud eller djävulen.

Det handlar om just det här när Kosma Ranuers Méphistophélès dansar kring guldkalven.

Den melodien är bara en av flera melodier som Gounod gödslar med. Eric Solén leder hela ensemblen mycket fint, får fram de intima kammarmusikaliska delarna med få musiker lika bra som de stora kör- och orkesterpartierna.

Ibland blir det lite musikaliskt knöligt i övergångarna mellan de olika scenerna, men det är sånt som säkert kommer att justeras under de kommande föreställningarna.

Faust är varken diskbänksrealism eller drömspelssurrealism, varken innerlig kärlek eller cynisk groteskt moralism. I stället har den mycket av 'både och' - det har regissören Eva-Maria Melbye tagit fasta på. Tillsammans med bland andra scenografen Marcus Olson och ljussättaren Kerstin Weimers har man skapat en modernt gammaldags uppsättning.

Det kan vara ursvårt att förena skämtsamma blinkningar mot publiken, Méphistophélès vansinniga övernaturligheter och sen stora känslor, men de lyckas. Det bisarra och det lyriska växlar blixtsnabbt.

Bara ett exempel: I tredje akten, hemma hos Marguerite, vandrar hon omkring i en plötsligt uppväxande trädgård med den prästkrageliknande margeritblomman i olika färger - och meterhöga, minst. Och det känns fullständigt naturligt. Det finns flera andra småhyss i den här uppsättningen som alltså blandar 1800-tals gester och estetik med smarta och snygga färgbad. Ändå förblir det en tragedi.

Men utan sångare som kan förmedla Gounods toner kommer man inte långt.

Utöver Ranuer hör vi i de centrala rollerna Yinjia Gong som Faust och Sabina Bisholt som Marguerite.

Kort sagt: Bra!

Sveriges Radio och Opera i P2 sänder operan den 21 oktober och den går att höra under 30 dagar efter det.

Mer om Scen- och musikrecensioner

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".