Roberto Saviano. Foto: Luca Bruno/AP/TT
Roberto Saviano. Foto: Luca Bruno/AP/TT
RECENSION - LITTERATUR

Saviano utan uppenbar känsla för stil

Lars Hermansson: "Savianos persona kanske står i vägen"
2:09 min

Den italienska skribenten Roberto Saviano kommer nu med sin första regelrätta roman om organiserad brottslighet - "Blodsleken".

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: "Blodsleken"
Författare: Roberto Saviano
Översättare
: Ida Andersen

Saviano är ett fenomen snarare än en författare. Lite grand som Leif GW Persson riskerar hans persona att stå i vägen för det han skriver. Blodsleken är en ställvis skarp maktanalys i Macchiavellisk anda i form av en rätt rafflande spänningsroman om ett gäng skolpojkars projekt att ta över knarkhandeln i centrala Neapel.

Alla som följer italiensk massmedia en smula har förstått att det är det som pågår i staden: den gamla organiserade brottsligheten är på väg att ersättas av en ny, skjutgladare, uppkopplad och mopedburen, som inte respekterar nedärvda spelregler och klangränser.

"Camorran 2.0" som Saviano skriver utan uppenbar känsla för stil. Saviano kan den här berättelsen, han har delvis varit med om att skapa den, genom en flitig produktion av artiklar, intervjuer och teveshower.

Han har läst hyllmeter med polisrapporter och kriminologi. Han är en auktoritet på området.

Men så var det där med stil.

På en maffiabegravning ett femtiotal sidor in i boken, nämns en av gästerna, en citat "kvinna i kortkort kjol med en tjugoårings kropp under ett ansikte som bar spår av alla de kunder hon sett passera förbi" slut citat.

Ja, vad ska man säga? Först är det den där tjugoåriga kroppen som sitter under ansiktet som på en docka man ta isär och sätta ihop, och sedan ansiktet som bär spår alla kunder som hon sett "passera förbi".

Saviano menar förstås inte att hon sett kunderna passera förbi på gatan och att ansiktet bär spår av det? Nej, han menar att de använt sig av hennes kropp mot betalning, skitat ned den, och att det syns i hennes ansikte.

Jag tror inte att det är översättaren Ida Andersens fel att det finns lite för många sådana här meningar i boken. På de ställen jag kollat mot originalet är hon oskyldig. Jag tror det är Savianos persona som står i vägen när han lämnar manuskriptet till sina förläggare i Italien. De ser inte vad som står där. Eller så ser de det och tänker: "Äh, det säljer ändå."

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".