Samar Yazbek.
Författare Samar Yazbek. Foto: Fredrik Sandberg/TT
RECENSION - LITTERATUR

Radikalt och sorgligt om kriget i Syrien i Samar Yazbeks nya roman

Sandra Stiskalo: Romanens språk kräver extra uppmärksamhet
2:29 min

För sex år sedan greps och misshandlades journalisten och författaren Samar Yazbek för sin rapportering om Assadregimens övergrepp och hon lever sedan dess i exil i Paris. Hennes reportageböcker ("Resa in i tomheten" och "A Woman in the Crossfire") om det blodiga inbördeskriget har flerfaldigt prisats. Nu kommer hennes roman "Hon som vandrar" - som också den utspelar sig i det krigsförstörda Syrien - ut på svenska. Sandra Stiskalo har läst.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: "Hon som vandrar"
Originaltitel: "Al Macha'a"
Författare:
Samar Yazbek
Översättare:
Marie Anell

I "Hon som vandrar" skildras krigets fasor och kaos uteslutande från den unga Rimas perspektiv. Hon är vad man skulle kalla för ett udda barn, ett barn som valt bort talet och som inte kan stå still.

När hennes mor dödas vid en vägspärr någonstans i Damaskus hamnar Rima i krigets mitt. Hon ser inga trupper eller ideologier, bara förvirring och sönderfall och det avspeglas också i berättandet.

Ju längre romanen skrider och ju mer kriget söndrar desto oftare avbryts den yttre berättelsen av Rimas inre berättelser. Medvetandets resor är osammanhängande: färger flyter ihop, symboler och sagogestalter dyker upp och försvinner. Här skriver Samar Yazbek fram ett slags surrealism i texten.

Romanens språk kräver extra uppmärksamhet eftersom innehållet emellanåt tycks styra framställningen och formen. Som när Rima andas in den violetta luften efter en giftgasattack. Hennes ansikte blir lamt och huvudet är på väg att sprängas av smärta. Då liksom spricker prosan hos Yazbek.

Meningarna blir irrationella, ibland ofullständiga. Det är faktiskt rätt bökigt att läsa och till en början upplever jag berättargreppet som irriterande. Men efter ett tag slår det mig att texten är sann - litterärt sann, alltså. För hur kan man på ett sant sätt skildra den förnuftsvidriga kemiska krigsföringen? Jo, genom att ta förnuftet från texten och låta prosan gå sönder. Det är både radikalt och avancerat gjort av Samar Yazbek.

Men det som berör mig starkast i "Hon som vandrar" är Rimas kortvariga upplevelse av samhörighet och lycka. När hon vaknar upp på sjukhuset efter gasattacken ligger människor i rader omkring henne. Skum bubblar ur deras näsor och brandgul vätska rinner ur deras munnar.

Då upplever Rima en oväntad tillfredställelse. Innan kriget var hon avskuren från omvärlden på grund av sin stumhet och sitt ständiga vandrande. Hon betraktades som galen. Men i sjukhussalen hör till, där är hon en del av en större smärta. Det är en motsägelsefull glädje, men ändå en glädje. Och det är outsägligt sorgligt att läsa.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".