Musik som skapas på våra fängelser kan vara kollektivt identitetsskapande visar musiketnologen Dan Lundberg i sin bok "Kåklåtar".
1 av 2
Musik som skapas på våra fängelser kan vara kollektivt identitetsskapande visar musiketnologen Dan Lundberg i sin bok "Kåklåtar". Foto: Hasse Holmberg/TT
Dan Lundberg. Foto: Emma Emanuelsson.
2 av 2
Dan Lundberg. Foto: Emma Emanuelsson.

Sången som bygger identitet i fängelserna

Från hiphopgruppen Kartellen till Konvaljen
5:39 min

Vissa låtar som skrivs i våra fängelser idag har en direkt förlaga i den musik som skrevs på 70-talet. Då blev fånglåtarna en egen genre och fick sina egna stjärnor som Lennart Konvaljen Johansson. Han är en av dem som musiketnologen Dan Lundberg berättar om i sin nya bok "Kåklåtar".

Boken "Kåklåtar" handlar om hur fängelsesångerna politiserades i slutet av 60-talet och framåt, som idag har en motsvarighet i låtar som "Mina områden" med den numera upplösta hip hop-gruppen Kartellen.

Den handlar om områden med våld och droger och om politiker som inte gör något åt det. Kartellen bildades av Leo "Kinesen" Carmona när han satt i ett högriskfängelse i Finland, tillsammans med bland andra Sebbe Stax som då också satt inne.

70-talets fängelsejargong har bytts ut mot förortssvenska och klasskampen har bytts ut mot att mer handla om relationen mellan förorten och samhällets centrum, men annars finns det en röd tråd mellan den här musiken och den som skrevs i våra fängelser i slutet av 60-talet och framåt. Då som nu används musik för att skapa en kollektiv identitet och att använda den politiskt, och den gemensamma nämnaren är utanförskapet, berättar musiketnologen Dan Lundberg.

- Då var det en kamp mot borgerskapet och överklassen som tryckte ner underklassen och satte dem i fängelse. Idag ser man väl samma kamp för dem som bor i förorterna som är en annan belägenhet och kämpar för sina rättigheter och plats i samhället helt enkelt.

Man kan liksom delta i samhällets förändringar

Innan fängelselåtarna politiserades uttryckte fångar mest sina känslor inför den egna situationen, berättar Lundberg:

- Sorg, längtan, ånger och så vidare. Det är ganska mycket "jag" som talar i de äldre låttexterna, och det som händer på 70-talet är att då blir man plötsligt en företrädare för en klass eller en grupp.

Det här är en tid då det går en allmän vänstervåg genom samhället.

- Det kommer massor med teatergrupper som kommer in och spelar upp saker, som är med i den här debatten, säger Lundberg och fortsätter:

- Man får tillgång till medier på ett annat sätt, man kan liksom delta i samhällets förändringar som är väldigt starka då. Från -68 och framåt vet vi att det hände väldigt mycket och det hände också på fängelser. Det ledde till att man hungerstrejkade för bättre rättigheter och organisationer som KRUM som står för fångarnas rättigheter etableras.

Samtidigt uppmärksammas fångarnas musik av folk utanför murarna.

- Själva hade de nog inte klarat av det.

Då exempelvis skivbolaget MNW ger ut skivan "Kåklåtar" står det också klart att en del av den här musiken kan framföras för en extern publik. Den blir en egen genre.

Kåklåtar blir en egen genre

Texterna får ny musik istället för att framföras till gamla kända melodier, och istället för att handla om ånger och skam handlar låtarna inte sällan om stoltheten av att tillhöra samma utanförskap. Då blir också fängelsejargongen central, för det är genom att använda den som de som framför låtarna blir trovärdiga.

De sjunger till exempel inte om fängelset. De sjunger om kåken, som kommer av det uråldriga ordet kaker som betyder schavott eller skampåle. Ja, en sådan som Anckarström stod bunden vid efter mordet på Gustaf III, berättar Dan Lundberg.

- Då var han alltså bunden vid kåken. Sedan överförs det här och kommer att stå för hela fängelset, och på 70-talet när man får det här behovet av att visa sin särart och litet annorlundahet gentemot majoritetssamhället då använder man den här typen av ord. Kåk etableras och termen "kåklåt" för fängelsevisa kommer på 70-talet.

Han blev någon slags galjonsfigur

Den amerikanska countryartisten Johnny Cash sjunger på Österåkeranstalten 1972 men det är inte han som blir stjärna bland dåtidens fångar utan en yrkeskriminell och narkoman som heter Lennart Konvaljen Johansson.

- Han var kanske den viktigaste artisten på "Kåklåtar", och när den hade kommit ut satte han igång att turnera. Han hade från 1972 någonstans fram till 1976 en fantastisk karriär där han gjorde två lp-skivor. Den andra hette "Konvaljen" precis som han, berättar Lundberg och fortsätter:

- Han åkte runt och föreläste på ungdomsgårdar, mot narkotika och mot brottslighet och propagerade för bättre situation på fängelser. Han fick en kort, intensiv karriär där han blev någon slags galjonsfigur för hela den här genren. Sedan försvann han. Han åkte in igen, och så tog hela den här karriären slut, men under den tiden var han verkligen en företrädare säkert en förebild för en väldig massa andra på fängelserna.

Sången "En yngling från Söders höjder" i inslaget med Lennart Konvaljen Johansson är hämtad från en inspelning som gjordes musikforskaren Gunnar Ternhag på Hall 1971. Känns den igen kan det bero på att det är Appladalsvisan som gjorts om till en blues.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".