Kapten Haddock
Bra på att använda veckans ord.

Veckans ord: Usling

"Ett härligt ord i rättan tid som garanterat kommer att behövas"
3:32 min

Varje vecka väljer en av Kulturredaktionens medarbetare ett ord i tiden. I dag propagerar Karsten Thurfjell för ordet usling.

Krönika: Detta är en personlig betraktelse. Åsikter som uttrycks är krönikörens egna.

Ord slutar att användas. Det är inget konstigt med det. Ibland blir dom helt enkelt otidsenliga och slutar fylla sin funktion i den föränderliga värld som avspeglas i vårt sätt att välja våra ord. Men ibland tycks dom bara ha blivit undanträngda av andra, mer tidsanpassade uttryck, ja vi kan kalla dom mer konventionella.

Men plötsligt kan ett undanträngt ord dyka upp i ett samtal och fungera som rena Madeleinekakan. Precis som doften och smaken av bakverket doppat i lindblomste förflyttade Marcels Prousts berättarjag tillbaks till barndomen med raketfart, lyckades ett ordval i något så prosaiskt som ett sms häromdagen förpassa mig till min barnkammare och dom oändliga timmarna av serietidningsläsande. För när jag hör eller ser någon – alltför sällan - använda veckans ord, tänker jag ofelbart på Kapten Haddock. Tintins koleriske ordekvilibrist lade gärna in det här epitetet i sina tirader, och jag skulle verkligen önska att det kommer till heders igen, för att åter berika vår nutida svada.

Anledningen är en iakttagelse som jag inte är ensam om att ha gjort – den att nyhetsutbudet på sistone innehållit flera spektakulära fall av klandervärt manligt beteende, ja några riktigt präktiga skandaler (skandal är verkligen ett ord som håller sin position).

Vi följer upprullningen av filmproducenten Harvey Weinsteins övergrepp på kvinnor, ett klassiskt fenomen i Hollywoods historia, men abstrakt, ända tills någon säger ifrån. Vi har häktningarna av pensionsföretaget Allras ledarskikt, som i sin tur stjälpte en blivande landshövding, och vi följer förstås dom alarmerande bulletinerna från Vita Husets lynnige husbonde.

Det är några av de senaste händelserna där jag verkligen saknat ordet usling.

Man kan använda usling om en tredje person, och man kan rikta sig direkt till någon eller några - som kapten Haddock - med uttrycket ”din usling”, eller ”era uslingar” – alla lika vackert klingande.

Hur jag än vrider och vänder på ordet kan jag inte tänka mig det använt om eller till en kvinna. En usling är en man, och en man som verkligen betett sig illa. När en kvinna kallar en man ”din usling”, då står det klart att denne gjort något väldigt, väldigt dumt och ansvarslöst.

Jag föreställer mig att användandet av ordet nådde sin kulmen under den svenska filmindustrins guldålder på 1930-, 40- och 50-talet, då både damer i allvarliga dramer och komedienner i romantiska komedier gärna kryddade sina uttalanden om manliga motparter med att salvelsefullt eller upprört – fast bara för stunden – utnämna dom till uslingar.

Varför förlorade då ordet sin position?

Kanske för att det så starkt signalerar upprördhet hos den som säger det. Självklart kan man skoja och säga ”hörrudu din usling” på skämt. Men ska man använda ordet, så kan man inte kalla någon usling utan att mena det, och utan känslomässigt bagage. Så kanske kan ordet usling hänföras till alla dom kulturfenomen som sopades bort med modernismens död.

Ja, när 90-talets distans och ironi under en period trängde undan autentiska jaguppfattningar och genuina känsloyttringar från det offentliga samtalet, kan mycket väl ord som usling ha spolats ut med det postmoderna badvattnet. Men i så fall borde det kunna återinföras nu, i vår era, av nya nördgenerationers kultnostalgiska hjälpinsatser.

Men varför vara så analytisk?

Kan vi inte bara enas om att usling är ett härligt ord i rättan tid, som garanterat kommer att behövas, många gånger, framöver?

Veckans ord

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".