Tidskriften Ord & Bild fyller 125 år.
1 av 3
Tidskriften Ord & Bild fyller 125 år. Här syns jubileumsnumret bredvid den första årgången. Foto: SR
Gamla upplagor av Ord & Bild
2 av 3
Både Selma Lagerlöf och Sylvia Plath har skrivit för Ord & Bild. Foto: SR
Ord & Bild
3 av 3
Gamla årgångar av Ord & Bild Foto: SR

Tidskriften Ord & Bild fyller 125 år

"Vi sitter mitt i ett kulturarv"
9:51 min

I dagarna fyller kulturtidskriften Ord & Bild 125 år. Något som firas med både ett jubileumsnummer och en födelsedagsfest. P1 Kulturs reporter Hanna Jedvik har tittat närmare på Ord & Bilds historia och tidskriftens betydelse i Kultursverige.

En gång fanns en levande andrahandsmarknad för klassiska tidskrifter som Ord & Bild och BLM – länk till Mattias Bergs reportage

I dagarna fyller kulturtidskriften Ord & Bild 125 år. Något som firas med både jubileumsnummer och en födelsedagsfest. Ord & Bild grundades av Karl Wållin år 1892. Och frågan är vad det är som har fått en kulturtidskrift som Ord & Bild att överleva i så många år och vad den egentligen har betytt för det kulturella och litterära samtalet i Sverige. P1 Kulturs reporter Hanna Jedvik har tittat närmare på fenomenet Ord & Bild.

– De här är inbundna årgångar av Ord & Bild. Så vi har ju här på redaktionen hyllmeter med inbundna årgångar, ända från 1892, som vi lade fram. Var lade vi den nu? Undra Marit Kapla.

- Den första? Den ligger nu här borta. Där, till höger och skåpsklaffen, säger Ann Ighe.

Vi befinner oss på tredje våningen i Lagerhuset vid Esperantoplatsen nere vid älven i Göteborg. Här har kulturtidskriften Ord & Bild sin redaktion i det gula gamla stenhuset. Redaktörerna Ann Ighe och Marit Kapla delar sedan drygt ett år tillbaka på redakörsansvaret för Sveriges äldsta kulturtidskrift. På bordet framför oss ligger flera röda, tunga bokpärmar med de inbundna årgångarna från tidskriftens första år. Och det är många kulturella och litterära storheter vars liv och texter har passerat genom Ord och Bild under åren.

– Vad vi hittade här också var en text om Rudyard Kipling. Den är från 1907 och det står ju ingenstans att han har fått nobelpriset. Så vi wikipediade det då naturligtvis - när var han fick nobelpriset? Jo det var 1907. Så den här texten är förmodligen publicerad innan han fick priset. Och han var 41 år, tjugo år efter att han debuterade. Det är en slags kortare monografi eller text om hans författarskap, säger Marit Kapla. 

– Så allting publiceras ju medan det händer. Så det perspektivet är väldigt roligt att få. Man sugs in lite verkligen och lite grand får göra en tidsresa, säger Marit Kapla.

I Ord & Bild har man också alltid gett utrymme för essäistik och gränsöverskridande skapande mellan ord och bild. Frågan är då hur det är att jobba på en redaktion som tar avstamp mitt i detta kulturarv. Känner man av pressen att leta upp de där guldkornen som i framtiden kan tänkas bli historiskt betydelsefulla författare?

– Det är klart att man känner ju ett visst tryck, man kan i alla fall inbilla sig att man blir väldigt vördnadsfull, med tanke på det här arvet. Men jag tror att man kan också se det precis tvärtom. Och istället inspireras och våga lita på som vi som redaktörer tycker är intressant just nu,  eftersom man lever här och nu kanske faktiskt är det som kommer visa sig ge mest avtryck. Man kan inte hålla på och tänka på det. Snarare är det så att det inger mod, säger Marit Kapla.

Det är många unga författare, poeter och kritiker som får sina första texter publicerade i Ord & Bild, som dikter, noveller, essäer eller recensioner. Det kan också röra sig om etablerade författare som i en tidskrift som Ord & Bild har möjlighet att prova vingarna och publicera nyskrivet material.

– Här är då "Gråfällsflykt" av Slema Lagerlöf. Så är det då en liten astreisk där det står "ur Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, två", säger Marit Kapla och visar upp ett stycke i en av de äldre årgångarna. 

– Idag gav Svenska Vuxenskolan sitt stora litteraturpris till Malin Nord, för en roman, som heter "Barmark". Och hon publicerade ett utdrag, en början till den, i Ord & Bild för några år sedan. Och sådan saker ser man hela tiden. Då kanske det är väldigt viktigt för författare,debutanter eller inte att ha den möjligheten, säger Ann Ighe.

– Jag tror att det var väldigt viktigt och jag tror också att förlagen läste de här tidskrifterna också i jakt efter de här unga förmågorna.

Kulturjournalisten och litteraturkritikern Ingrid Elam är idag professor i litterär gestaltning och dekan vid konstnärliga fakulteten vid Göteborgs Universitet. Förutom att hon sedan sin egen studietid har burit med sig ett starkt engagemang och intresse för kulturtidskrifter satt hon även i Ord & Bilds styrelse under 1980-talet. Och i kretsen runt Ord & Bild flockades vid den här tiden många unga studenter och forskare.

– Det var väldigt akademiska miljöer ska man säga. Men det sammanföll också med en period i tiden då otroligt många strömmade till universiteten. Det var minst hälften av mina kurskamrater som var de första i sin familj som hade tagit studenten. Det ser vi inte längre. Så det där med akademiskt får man också ta med en nypa salt. För vad betydde egentligen det? Det var liksom ganska brett ändå, säger Ingrid Elam.

Även Ingrid Elam betonar att Ord & Bild har i sanningens namn alltid har haft en större tyngdpunkt på ord än bild så har tidskriften handlat om långt mycket mer än litteratur. För man har också alltid sett till att ha fönstret öppet mot världen vad det gäller idéströmningar, åsiktsbildningar och tankegods. Om än inte alltid av partipolitisk karaktär.

– Och det var ganska tidstypiskt att man var tidigt ute. Vad är det som kommer att hända här? Vad är det som är snackisarna ute i världen? Och då menar vi inte mode eller pop, utan snackisarna när det gäller tänkande.

– Det var Ord & bild som väldigt tidigt intresserade sig för de svartas kamp i USA. Och Black Power var liksom närvarande i Ord & Bild, säger litteraturforskaren Tomas Forser

Precis som Ingrid Elam har Tomas Forser alltid trivts bra med växelbruket mellan akademien och journalistiken. Under flera år ingick han i redaktionen för Ord & Bild och var redaktör mellan åren 1972 och 1974.

– Och jag har tänkt på det när jag har tittat på de senaste numren, att de diskussionerna om rasism och fascism, som har varit betydelsefulla på senare år med internationella tänkare som Bauman, som har skrivit flera gånger under de senare åren av ord & Bild. Att det fanns också ett förflutet i den extremt radikala amerikanska Black power-rörelsen. Så Bobby Seal och Svarta pantrarna var sådan som förekom i Ord & Bild då, tjugo år tidigare. 

Med rötter i 1800-talets bildade liberala borgerlighet stod Ord & Bild upp mot fascism och nazism redan under 1930-talet. Även om tidningen under de första åren stod när svenska adeln och hade en tydlig rojalistisk anstrykning i den garantförerning som då stod bakom Ord & Bild, där bland andra dåvarande prinsen Gustav den femte Adolf fanns med. Men när tidningen på 1960- och 70-talen gjorde en vänstersväng och blev allt mer radikal uppstod en tydlig brytpunkt.

– De blev ju fullständigt chockade när Lars Bäckström och Lars Bjurman gjorde det så kallade sexnumret 1965. Det var mycket naket. Mycket porr, kan man till och med kalla det. Bland annat en bild där jag tänkte att: herregud det kan ha inte ha gjorts sådana bilder innan Mapplethorp? En färgad man och en vit man som står nakna står mitt emot varandra, med svarta och vita lemmar. Och det var alltså en helsidesbild.

Tomas Forser som ju var verksam under 1970-talet var till skillnad från de nuvarande redaktörerna Marit Kapla och Anna Ighe relativt nollställd inför tidningens förflutna och det kulturarv som Ord & Bild bar på redan vid den tiden.

– Jag tror inte att jag eller så många av oss andra satt och bläddrade tillbaka i årgångarna före vår egen tid. Vi var fullt upptagna med att nu är det var vår egen tid och nu ska vi prägla. Så det var en privilegierad situation för många av oss.

Tillbaka till dagens redaktion där Ann Ighe sprättar upp kartonger av med jublieumsnummer. Och hon visar däremot stor uppskattning inför den kulturgärning som hennes företrädare gjorde under det radikala 1960-talet.

– Det var något år sedan eller två som jag bara insåg att SCUM-manifestet av Valerie Solanas publicerades, i en bearbetad form, en lite kortad version, 1969. Och den har under flera år  varit en viktig feministisk text i Sverige och något som vi har haft en massa konflikter runt.

– Så där kände verkligen jag en slags stolthet över att de här redaktörerna publicerade den här texten på det sena 60-talet, säger Ann Ighe.

Och vad det gäller det eget arv så finns det trtos allt funderingar kring vad framtiden kommer att säga om dagens upplaga av Ord & Bild.

– En sak som jag tror att det är ganska säkert att säga redan nu,det är att många av de författare som vi bjöd in, vi bjöd alltså in ett antal författare att skriva om varsitt decennium och förhålla sig till begreppet tid. Och ganska många har valt ett självbiografiskt angreppssätt. Och det tror jag att man kan säga redan nu att det är ganska tidstypiskt, säger Marit kapla.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".