Filmen "Avicii: True Stories" får en tvåa i betyg.
1 av 3
Filmen "Avicii: True Stories" får en tvåa i betyg. Foto: Björn Larsson Rosvall/TT.
Levan Tsikurishvili, regissören bakom den bioaktuella Avicii-dokumentären "Avicii: True stories"
2 av 3
Levan Tsikurishvili, regissören bakom den bioaktuella Avicii-dokumentären "Avicii: True stories" Foto: Jessica Gow/TT
Avicii på en spelning på Gärdet i Stockholm 2015.
3 av 3
Avicii på en spelning på Gärdet i Stockholm 2015. Foto: Christine Olsson/TT
RECENSION – FILM

"Avicii: True Stories" är som en sjukjournal

Hör Roger Wilsons recension
3:44 min

Dokumentären "Avicii: True Stories" förklarar varför den framgångsrike svenske DJ:n, låtskrivaren och producenten 2016 bestämde sig för att sluta turnera – en film om framgångens pris.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: "Avicii: True Stories"
Regissör: Levan Tsikurishvili
Medverkande: Tim Bergling, Arash "Ash" Pournouri, David Guetta, Wyclef Jean m fl 
Genre: Dokumentär
Betyg: 2 av 5

Avicii, eller Tim Bergling som ju dj:n, låtskrivaren och producenten egentligen heter, blev ett världsnamn i början av 10-talet efter hits som "Levels", "Wake me up" och "Hey Brother". Som DJ turnerade han runt i världen och var en av branschens mest välbetalda. Men 2016 offentliggjorde han att det var slut med spelningar och turnéer. Om bakgrunden till det beslutet och om livet bakom kulisserna handlar "Avicii: True Stories".

Det börjar förstås lite som en saga, om killen som sitter och knåpar ihop låtar hemma på kammaren och sedan lyckas bli ett världsnamn. Ett sånt som uppträder på gigantiska musikfester och gör låtar med världsartister som Chris Martin och Wyclef Jean.

Men ganska snart utvecklas filmen till något som allt mer liknar en sjukdomsjournal. Det finns ingen tid för återhämtning och till sist krävs en cocktail på ett 20-tal olika mediciner för att hantera smärta och ångest. Men snarare än den gamla slitna rockmyten så handlar den här filmen om en plikttrogen arbetsnarkoman som jobbar sig rakt in i utbrändheten.

Och när allt gungar för den unge artisten fortsätter kraven från omvärlden, även från hans manager. 

Det är tydligt att regissören haft i stort sett fri tillgång till Avicii, och kunnat följa honom närgånget bakom kulisserna i arbetet med den här filmen. Här finns några oförglömliga scener, som när Bergling hög på smärtstillande ändå övertalas att göra telefonintervjuer med australiska radiokanaler. Eller, en något mer upplyftande, där han läst på om Carl Jung och olika människotyper och plötsligt hittat sig själv.

Men dessvärre är det här också en film som inte riktigt tar sig själv på allvar. Slutet känns rumphugget, påklistrat och nästan ironiskt generiskt, och efter själva dokumentären bjuds man på ett slags extramaterial med Aviciis sista DJ-set. Just det där som hela filmen handlat om att han inte villl göra, och som han bara får ångest av.

Och förutom att det här bonusmaterialet känns som rena rama artistplågeriet så gör sig verkligen inte den här typen av spektakel som biounderhållning. Att se den avslutande showen på bio är lite samma känsla som att se fyrverkerier på tv. Säkert kul för dom som var på plats, men en rätt så platt upplevelse för oss andra. 

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".