Ur filmen "Django".
1 av 2
Ur filmen "Django". Foto: Njutafilms.
Django
2 av 2
Reda Kateb spelar huvudrollen i filmen om den legendariske jazzgitarristen Django Reinhardt
RECENSION – FILM

Django - underbar musik, tråkiga bilder

Mikael Timm: "Filmen som är bäst om man blundar"
2:43 min

Django Reinhardt tillhör de legendariska jazzgitarristerna vars musik lever. Nu kommer en filmen om hans liv under krigsåren i Frankrike.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Jag förstår varför filmproducenter älskar biopics. Man köper en tjock bok som innehåller alla fakta, sedan är bara att fixa skådisar och en regissör som inte krånglar till kronologin. Men innan inspelningen börjar skulle nog producenterna fundera över detta med bildberättande. Och spänning. Eller kanske skulle de rentav tänka ut något på egen hand om den de porträtterar. Bara på försök.

Men nej.

Vilket av tv:s debattprogram som helst lika innehåller lika många överraskningar som en ordinarie biopic. Det vill säga: Ingen alls.

Django Reinhardt var en genial jazzgitarrist, ett jättenamn från 20-talet fram till sin död på 50-talet. En musiker som formade swingmusiken. En briljant solist trots att han bara spelade med pekfingret och långfingret på vänsterhanden och dessutom en innovativ kompositör. Och så var han rom, eller tzigane, som man sade i Frankrike.

En musiker värd att berätta om. Men Django ger intryck av att vara en hopklippt tv-serie där kostymörerna och scenograferna varit de ända som tagit arbetet på allvar medan de andra lagt in sig på ett halvårs spa-behandling.

Filmen utspelas under krigsåren när Django inbjuds att turnera i Tyskland, men till skillnad från andra franska underhållningsstjärnor som samarbetar försöker Django rymma.

Ingen dålig ramhandling. Men så gäller det att kunna formulera sig i film. Tyskarna ser ut som i dåliga 50-talsfilmer om kriget, kvinnoporträtten är hopsatta av bildklichéer och fördomar. En enda gång snuddar filmarna vid något brännbart – fransmännens samarbete med nazisterna, men också det tappas bort.

Regissören Etienne Comar har själv skrivit manus på en roman. Det borde han inte ha gjort. Reda Kateb i huvudrollen stretar på men vad hjälper det när nästan alla scener är illustrationer, inte gestaltning. Django Reinhardt, motståndsmännen och inte minst de franska romerna är alla värda en bättre film. Tur att det är mycket musik. Detta är faktiskt en film som fungerar bäst om man blundar. Så jag tar tillbaka. Lite nyskapande är ändå Django.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".