Dafne av Helga Henschen 1947 och Helga sent 1990-tal
1 av 3
Dafne av Helga Henschen 1947 och glad Helga sent 1990-tal Foto: Laila Nygren/EwaStackelberg
Medition, fåglar och delar av Ruvande
2 av 3
Medition, Fåglar och delar av Ruvande Foto: Katarina Wikars
Helga Henschens affischer och pratbubblor från 70-talet
3 av 3
Helga Henschens affischer och pratbubblor Foto: Från Thielska utställning om Helga Henschen
RECENSION – KONST

Motståndshästar och hemligheter när Helga Henschen firar 100

Katarina Wikars har sett Helga Henschen på Thielska
3:56 min

Helga Henschen och hennes rebelliska pratbubblor är som sänkta i plakatsjuttiotalet helt utan undertext. Katarina Wikars går på Thielskas utställning.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Plats: Thielska Galleriet
Tid: 14 oktober 2017–21 januari 2018

Jag tänkte på en blommig tant med kvistar i håret, och så den där bestämde BRIS-ungen som säger:Aldrig i livet ska jag klå mina barn. 

Därför är det lite omtumlande att besöka Hela Helga Henschen-utställningen på Thielska Galleriet på Djurgården i Stockholm. Ernest Thiel var för övrigt Helga Henschens morfar kan man lära. Hon skulle ha fyllt 100 år i år, och här kan man vandra genom salarna och se hennes tidiga trotsiga självporträtt där hon inte skrattar och subtilt strama porträttbyster i lera av barn, syskonbarn och hennes förste make Peter Weiss.

Helga var född i högborgerligheten, gick konstakademin och hade också ett välutvecklat sinne för att försörja sig på konsten, via Damernas värld kunde läsarna beställa lerfigurer av sina egna barn och hon sålde bystiga husgudar på Svenskt Tenn. Hon var också en omtyckt och anlitad illustratör, bland annat till barnböcker av Britt G Hallqvist och bestsellern Gröna Visboken.

Och ett helt rum är förstås ägnat åt de folkkära sjuttiotalspratbubblorna, där Helga Henschen som ett socialdemokratins egna vallokomotiv kämpade för solidariteten via sitt alter ego Rebella. Men hon arbetade också i tyngre material än tusch, gjorde hela Tensta tunnelbaneperrong gul på sjuttiotalet, 180 meter bergvägg med fåglar och solar och uppfordrande citat.

Själv fastnar jag någon helt annanstans, framför den Picassoliknande Motståndshästen, skriande med vassa piggar rakt upp i himlen, och får syn på några genomskinliga barn i en av hennes prinsesscollagemålningar som ser ut som sådana där deppiga ofödda mylingar som bor under trappan. Nu har jag ju också läst litteraturprofessorn Birgitta Holms mythobiografi om Helga Henschen och vet att leta efter energitrådar och skator och törnrosahäckar och andra återkommande symboler men om jag ska slå ett eget vingslag för Helga Henschen så är det nog för hemligheterna, formerna som stannar kvar i minnet.

Fåglarna som spolar eller koner i lera travade ovanpå varandra, vita blåa svarta, det avskalade, skenbart förenklade. Själva urfågeln bakom fjädrarna.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".