"Skid" av Damien Jalet
"Skid" av Damien Jalet Foto: Mats Backer.

Varje rörelse utformad och utprövad

Ann Jornéus har sett "Skid"
2:21 min

Tyngdlagen trotsas med besked i GöteborgsOperans nya dansföreställning "Skid".

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: "Skid"
Koreografi: Damien Jalet
Musik: Christian Fennesz 
Plats: Göteborgsoperan

Vi människor drivs av en strävan uppåt och vi är rädda för att falla!
Denna universella bild gestaltas på Göteborgsoperans stora scen av 17 dansare – numera i världsklass – och de utforskar ett annat sätt att beskriva uppgivandets och motståndets poetik.

Det är koreografen Damien Jalet som tillsammans med dansarna experimenterar med tyngdkraften på den 34 graders sluttande scenen.

En efter en uppenbarar de sig. Först med en hand på den övre kanten av den uppbyggda och tio meter långa dansscenen, som stupar brant mot oss i publiken.

Sedan häver sig dansaren över kanten, fäller ut sina armar och ben och glider långsamt ner för sluttningen, bromsar med ett krökt ben, sätter i foten, lyfter halva kroppen, svänger åt sidan och, som i slowmotion, faller igen och rasar ned mot avgrunden i orkesterdiket.

Dansarna följer varann tätt, hakar i varann. Stundtals stoppar fallet, stundtals glider mellan varandras ben, ner i djupet.
Synbart slumpmässigt, men nej, här är varenda rörelse utprövad och omformad, för att skildra hur vi gör motstånd när kraften vill dra oss ned.
Hur vi samverkar och söker oss till varann och hur det lyckas - ett tag.

Dansarnas kroppar kastar långa skuggor som ger ännu fler rörelsemönster på den sluttande dansduken.
De närmast spöklika orkestrala klangerna, skapade av tonsättaren Christian Fennesz, förtätar atmosfären. Det är fasa och fasansfullt vackert.

Avslutningen, där ett naket och sårbart liv tvingar sig ut, och uppåt, griper mig så att jag är nära att gråta. 

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".