Svenska akademien
Svenska Akademien. Foto: Jonas Ekströmer/TT
KULTURKRÖNIKAN

Kulturkrönikan: Makten i kulturvärlden

3:03 min

Kulturskribenten och frilansjournalisten Annina Rabe har skrivit söndagens kulturkrönika om makt och maktmissbruk i kulturvärlden, där Svenska Akademien står i fokus efter veckans avslöjanden.

Krönika: Detta är en personlig betraktelse. Åsikter som uttrycks är krönikörens egna.

Jag minns första gången någon omnämnde mig som en kulturperson med makt. Först skrattade jag bara åt det – sedan blev jag illa berörd. Skulle jag vara en maktperson? Jag med min osäkra arbetstillvaro, min dåliga ekonomi, och mitt allmänt låga självförtroende? Det satt långt inne för mig att erkänna att även jag har viss makt; inte minst för att jag har plattformar som den här att uttrycka mina åsikter på.

Problemet med makten i kulturvärlden är att så få vill kännas vid den. Alla som är verksamma i kulturlivet känner av de hierarkier som råder där. Är medvetna om hovsamhet och fjäsk. Men du kan fråga hur uppsatta personer som helst och de kommer med stor sannolikhet att påstå att de är underdogs, att de står utanför etablissemanget. Det är den myten kulturvärlden så ömt omhuldar, oavsett hur överensstämmande med sanningen den egentligen är. Makten, det är "de andra"; det är politikerna, det är Statens kulturråd eller Konstnärsnämnden.

Problemet med makten i kulturvärlden är att så få vill kännas vid den.

Men det finns en kulturinstitution vars maktposition är oomtvistad och det är Svenska Akademien. Lika sluten och ointaglig som den monarki den är en del av har den funnits här sedan 1786. Förmögen på såväl reellt som kulturellt kapital. Helt fri att utifrån sina egna för allmänheten osynliga lagar fördela såväl pengar som inflytande. Ingenting förkroppsligar begreppet "kulturelit" mer än de 18 ledamöterna i Svenska Akademien. Det är omöjligt att vara knuten till Akademien och fortfarande hävda en underdogstatus.

Den här veckans Dagens Nyheter-artikel om den maktmissbrukande så kallade Kulturprofilen med en nära anknytning till Svenska Akademien har tvingat fram de här hierarkierna i kallt dagsljus. Allt blev så tydligt i Matilda Gustavssons reportage. Strukturerna, maktmissbruket. Ja, helt enkelt vem som är värd något och vem som inte är det. Vems ord som väger tyngre än den andras. Den tystnadskultur som rått kring Profilen och den unkna klubben i ett trashigt cykelgarage i Stockholm blir samtidigt en nästan löjligt symbolisk bild av kulturlivets drift att utåt "spela ner" sina maktpositioner. De få som ryckt ut till Kulturprofilens försvar har lagt upp det på argument om att pratet om hans makt är överdrivet, han driver ju "bara en källarklubb". Det är argument som skramlar ganska tomt för var och en som läst de 18 sexuellt och psykologiskt trakasserade kvinnornas skakande vittnesmål. Själv har han enligt artikeln varit mindre modest under åren; genom att skryta vitt och brett om sina kontakter med Akademien ska han ha manipulerat sig till det han vill ha.

Den här veckan visade svenskt kulturliv sig sannerligen från sin allra fulaste sida.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista