Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
RECENSION – MUSIK

Brasilianska protestsånger får nytt liv på "The São Paulo Tapes"

Publicerat torsdag 23 november 2017 kl 14.37
P2:s Carin Kjellman om "The Sao Paulo Tapes"
(8:24 min)
Mônica Vasconcelos.
Mônica Vasconcelos. Foto: Pres

På den nya skivan "The São Paulo Tapes: Brazilian Resistance Songs" samlas protestsånger från den brasilianska juntatiden. Vilken roll spelade musiken då och vad berättar den idag? P2:s Carin Kjellman har lyssnat.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

– På "The São Paulo Tapes" har sångerskan Mônica Vasconcelos som sedan många år bor i London samlat sånger som i dag tillhör den brasilianska nationalskatten men som under militärdiktaturen var förbjudna. Det är låtar som kom till under en period under 60-70-talet när det i hela Latinamerika pågick en förnyelse av den traditionella musiken som kom att kallas nueva canción. Dit hörde Victor Jara och Violetta Parra i Chile och i Brasilien uppstod Tropicáliarörelsen där Gilberto Gil och Caetano Veloso ingick. De blandade traditionella brasilianska rytmer med både afrikanska och västerländska popinfluenser.

Det gick hem hos den unga generationen och fick många anhängare.
I dag tycker vi nog inte att de här texterna är så farliga, för de var frispråkiga på ett väldigt poetiskt vis. Men alla visste vad de handlade om. 

Varför plockar Mônica Vasconcelos upp de här sångerna nu?

– Hon gjorde det först och främst för att visa på att musiken från den här tiden är så stark. Den var så nyskapande och hade så mycket undertext och handlade om universella saker som kärlek frihet och rättvisa. Det är helt enkelt en del av Brasiliens sångskatt i dag. På 1980-talet när Tropicáliarörelsen hade ebbat ut och bossa och samba började tappa i popularitet blev musiken lite mer mainstream även i Brasilien. Och så är det ett sätt att förstå historien. Mônica Vasconcelos föddes 1966, i samma tid som den här musiken skapades, samtidigt som människor torterades och fängslades för att de trodde på demokrati.

Så vad tycker du då, fanns det någon anledning att lyfta de här klassiska sångerna igen?

– Jag tycker att det här är en skiva som växer. Och den innehåller allt det där coola som man förknippar med bossa och Brasilien. Framför allt förstår man varför den här musiken blev så populär över hela världen. Inte minst hos oss. Cornelis Vreeswijk var ju otroligt fascinerad och påverkad av den här stilen. Så pass att den nästan känns svensk. Jag gillar Mônica Vasconcelos röst och hon har ett följsamt band.

Skivan är producerad av 73-åriga brittiska prog-rock-legendaren Robert Wyatt. Hur har han påverkat det här materialet, tror du?

– Robert Wyatt har ju egentligen dragit sig tillbaka från musiken men kunde inte motstå att få jobba ytterligare en gång med Mônica Vasconcelos. Han producerade hennes förra skiva också. Varje låt får en distinkt karaktär samtidigt som han håller ihop soundet. Den känns inte alls spretig. Och sedan borgar nog hans namn för att folk ska se det här som en kvalitetsprodukt. Jag gillar ju egentligen de portugisiska låtarna bäst även om jag tycker att "London London" skriven av Caetano Veloso som levde i exil där är en väldigt fin skildring av att komma till ett nytt land.

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".