Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
RECENSION – FILM

Sömnigt på Orientexpressen

Uppdaterat fredag 24 november 2017 kl 05.27
Publicerat fredag 24 november 2017 kl 05.27
Gunnar Bolin: Vad var det som gick fel?
(1:55 min)
Manuel Garcia Rulfo, Daisy Ridley och Leslie Odom Jr. i "Mordet på Orientexpressen".
Manuel Garcia Rulfo, Daisy Ridley och Leslie Odom Jr. i "Mordet på Orientexpressen". Foto: Nicola Dove

Kenneth Branagh har gjort det som ska vara årets äventyrsfilm till jul: Agatha Christies klassiker "Mordet på Orientexpressen" med honom själv i huvudrollen.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: "Mordet på Orientexpressen"
Regissör: Kenneth Branagh
Manus: Michael Green (efter en roman av Agatha Christie)
Skådespelare: Kenneth Branagh, Penélope Cruz, Willem Dafoe, Johnny Depp m fl
Betyg: 2 av 5

Ni vet sådana där swooooshljud, som ofta dånar i biomörkret när jag ser "Mordet på Orientexpressen". Kanske har en rasande producent skrikit i Kenneth Branaghs öra:

"För Guds skull den har filmen har ju kostat massor av pengar, gör den åtminstone lite spännande!"

Swooooosh!!

Så vad var det som gick fel? Branagh kan vara en otroligt charmig och skicklig skådespelare, men ju mer jag tänker på det så var det ett tag sedan jag verkligen kände det inpå kroppen. Är det så att det går lite för lätt för detta före detta underbarn från Nord-Irland? Visst är det snyggt filmat i 70 mm, men inte ser jag någon mening med det i den här filmen.

Men visst är det snyggt! Vilka glänsande mässingsbeslag! Vilken omsorgsfullt lagd frisyr! Och vilken alltigenom medioker film!

Hercule Poirot, den Sherlock Holmeskloke detektiven, kommer ombord på Orientexpressen för att få vila men får snabbt ett mord på halsen. Branagh och fotografen Haris Zambarloukus lyfter av taket på tåget för att få variation i fotovinklarna men mest snirklar vi runt i korridorer, kupéer och restaurangvagnen. Inget lyfter. Den lilla förhistorien som likt den i en Bondfilm ska fungera som prolog för den verkliga filmen är komplett meningslös, i den finns en scen där Poirot tvingar en pojke springa efter nya och nya frukostägg och det betyder... tja, ingenting.

Men visst är det snyggt! Vilka kostymer! Vilka glänsande mässingsbeslag! Vilken omsorgsfullt lagd frisyr! Och vilken alltigenom medioker film!

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".