Ai Weiwei skildrar flyktingkrisen "högt ovanifrån, ständigt på väg"
1 av 3
Ai Weiwei skildrar flyktingkrisen "högt ovanifrån, ständigt på väg" Foto: 2017 Human Flow UG / Nordisk Film
Ai Weiwei skildrar flyktingkrisen "högt ovanifrån, ständigt på väg"
2 av 3
Ai Weiwei skildrar flyktingkrisen "högt ovanifrån, ständigt på väg" Foto: 2017 Human Flow UG / Nordisk Film
Ai Weiwei
3 av 3
Ai Weiwei Foto: 2017 Human Flow UG / Nordisk Film
RECENSION – FILM

Ai Weiweis känsla för flyktingkrisen

"En i stort sett överflödig historia"
2:32 min

Sedan den kinesiske konstnären Ai Weiwei skaffade ateljé i Berlin sommaren 2015 har hans arbete kretsat kring flyktingkrisen i Europa. Efter flera uppmärksammade aktioner är det nu premiär för Ai Weiweis dokumentärfilm om världens flyktingar.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Filmens titel: Human flow 
Regissör: Ai Weiwei
Genre: Dokumentär
Betyg: 2 av 5

Titelns "mänskliga flöde" syftar förstås på de miljontals människor som befinner sig på flykt i världen, idag. Men också på den form med vilken Ai Weiwei velat gestalta sitt ämne - som ett filmiskt flöde, besjälat av mänsklighet.

Ett flöde som börjar i medelhavet och fortsätter till flyktingläger i Europa, Asien och Afrika; till stängda gränser och till söderbombade hem. Men ett flöde som sällan dröjer kvar längre än ett genomsnittligt nyhetsinslag, med en liten intervjusnutt med någon från UNHCR, innan det hastar vidare till nästa läger, nästa hopplösa återvändsgränd i jakten på ett värdigt liv.

Helikoptersekvenserna hör till det, visuellt, starkaste i filmen: tältstädernas gytter högt ovanifrån, myllret av små, små kroppar där nere. Som myror fångade i akvarier.

Det blir förstås ganska ytligt. Men ibland bränner det till. Som när Ai Weiwei tycks vara i färd med att byta pass med en syrisk flykting någonstans i Grekland.

Flyktingen, som heter Mahmoud, skrattar och frågar om Ai vill ta över hans tält också?

- Då måste du ta min ateljé i Berlin, svarar konstnären. Men sedan byter de tillbaka och Ai försäkrar Mahmoud att han "respekterar" honom.

Här kunde det ha hänt någonting som stoppade flödet, eller öppnade en ny flodfåra i berättelsen. Men istället för att ta steget fullt ut, in i sin egen bild och ut i det okända, tar Ai Weiwei alltså skydd bakom sin respekt för Mahmoud.

Och visst: det här är också en berättelse om Ai Weiweis egen mänsklighet. Vi får se honom trösta förtvivlade kvinnor, skoja med barnen, grilla kebab, få håret rakat, och inte minst fotografera och filma i olika läger, längst vägen.

Han är vittnet, vars vittnesmål vi bevittnar. Och känner vi igen oss beror det sannolikt på att vi redan känner till det mesta, och att själva perspektivet - högt ovanifrån, ständigt på väg - är vårt eget, som dagliga nyhetskonsumenter.

Vilket gör "Human flow" - trots sitt angelägna ämne och flyt i berättandet - till en i stort sett överflödig historia.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".