Izia Higelan spelar Camille Claudel och Vincent Lindon hennes älskare: Auguste Rodin i filmen "RODIN".
Izia Higelan spelar Camille Claudel och Vincent Lindon hennes älskare: Auguste Rodin i filmen "RODIN". Foto: TriArt

Auguste Rodin och Camille Claudel – en fransk kulturman och ett kvinnligt geni

13 min

I bioaktuella filmen "RODIN" om konstnären Auguste Rodin är kulturmannen i fokus, medan trettio år gamla "Camille Claudel" lyfter fram kvinnans position.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Vilka är dina spontana intryck av bioaktuella "RODIN" och Camille Claudel från 1988?! Också i ljuset av #metoo-rörelsen?

Ja, skulle man behöva visa en film i skolan för att illustrera vad en så kallad kulturman är för något, då kan man passa på att visa Rodin. Maken till melankolisk genikult har jag sällan sett. Han går runt och tiger och de unga kvinnorna cirklar andäktigt runt honom, alternativt ligger nakna eller halvklädda under honom.

"Camille Claudel" från 1988 var däremot ett kärt återseende. Jag mindes den som en enormt bra film och att den var gjord ur Camille Claudels perspektiv – och den var lika gripande och underbar fortfarande! Man kan ju bara häpna över att det kommer en kulturmansfilm som "RODIN" just nu, november 2017, men häpen har jag ju varit flera veckor, i samband med #metoo-upproren.

Hur beskrivs det konstnärliga geniet i de här två olika filmerna:

Själva konstnärssynen är väldigt romantisk i båda filmerna, skulle jag säga. Men medan "RODIN" fokuserar på den manlige lidande konstnären som går i närkamp med lerklumparna och däremellan rullar runt bland spetsprydda lakan med sin älskarinna, så får ju Camille Claudel, i filmen från 1988, vara en person i helfigur på ett helt annat sätt.

Men man förstår att BÅDA lever för konsten och det har ett högt pris. Rodin var arbetarbarn och Claudel var kvinna så båda hade brutit mot normerna. I Camille Claudel-filmen är porträttet av Rodin mycket känsligare, där gestaltas också passionen mellan dem på ett trovärdigare och närmare sätt. Kärleken beskrivs som så mycket mer ömsesidig. Intressant är också apropå #metoo och jämställdhet i filmbranschen, att Isabelle Adjani som spelar Camille Claudel i filmen från 1988, var den som initierade projektet och är också medproducent till filmen.

Hur skildras den kreativa processen? 

Ja, apropå den kreativa processen, så är det allra roligast med Rodin-filmen som har premiär på fredag, att den är ganska mycket som ett arbetsplatsreportage. Den är inspelad i den verklige Rodins hus och ateljé och det är intressant att få se alla de där fantastiska statyerna och hur de växer fram, i en stor hangar där allt är vitt och grått och svart. Filmen är väldigt estetiskt tilltalande.

I filmen "Camille Claudel" från 1988 är Camille nere i något slags utgrävningar i Paris eller katakomber och hämtar lera mitt i natten, och hennes förhållande till leran är väldigt fysiskt. Vilket blir extra tydligt när hon blir sjuk och i en scen liksom blir ett med leran. Men både hon och Rodin har ett väldigt fysiskt förhållande till alla sina konstnärliga material som lera, marmor och gips. Camille Claudel var ju till exempel expert på att göra händer och fötter, som Rodin sedan använde i sina verk. Lite som Michelangelo, att assistenterna byggde ihop det hela och så signerade mästaren!

Och hur ser genusperspektivet ut:

Filmen ”RODIN” som har premiär 1 december, är som en enda lång hyllning till det manliga geniet. Det känns bara väldigt omodernt just nu, även om det är mycket möjligt att Rodin verkligen ÄR ett geni. Hans konst var banbrytande men han fick också på sin tid utstå hård kritik för sin enligt den franska kultureliten, alltför realistiska syn på människokroppen. Att han istället för att idealisera, lät ytan vara lite ruff och rå.

Han ville till exempel avbilda författaren Honoré de Balzac naken, gammal och fet, men fick till slut kompromissa och sätta på honom en morgonrock. Bilden av Camille Claudel i nya Rodin-filmen är väldigt endimensionell. Även om skådespelerskan Izia Higelin är utmärkt så får hon alldeles för lite plats. När man bara får sitta i nedhasade underkläder i snyggt ljus kommer ingen till sin rätt. Men även Rodin själv är ju som sagt även han galet endimensionell och bara muttrar runt.

Det som skiljer de båda filmerna åt är verkligen perspektivet. ”RODIN” i regi av Jacques Doillon (2017) är gjord ur mannens perspektiv och ”Camille Claudel” av Bruno Nuttuen (1988) är gjord ur kvinnans - och det skapar två helt olika filmer. Helt krasst kan man nog bara konstatera att ”Camille Claudel” är en betydligt bättre film.

Filmen "Camille Claudel" (1988) går till exempel att låna på dvd via Svenska filminstitutets bibliotek eller beställa på nätet, till exempel via butiken movieline.se i Göteborg eller annan nätbutik.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista