Författaren Wallace Stegner
Wallace Stegners roman Vad jag bevarat från 1987 kommer nu i svensk översättning. Foto: Leo Holub
RECENSION – LITTERATUR

Utsökt romankonst från Wallace Stegner

Hanna Jedvik om Vad jag bevarat: Rakt igenom utsökt
3:02 min

Wallace Stegners bok "Vad jag bevarat" är romankonst när den är som allra bäst. Det menar Hanna Jedvik som har läst.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Wallace Stegner är flerfaldigt prisbelönt, bland annat fick han Pulizerpriset 1972 för sin roman "Angel of Repose". Romanen "Vad jag bevarat", som nu kommer i svensk översättning, publicerades första gången 1987. Wallace Stegner var då 78 år. 

Genre: Prosa
Författare: Wallace Stegber
Översättare: Eva Johansson
Titel: Vad jag bevarat
Antal sidor: 407


Det äkta paret Sid och Charity har allt. Pengarna, det fantastiska huset och den intressanta vänskapskretsen. Och Larry och Sally faller pladask första gången de blir hembjudna till det välbärgade paret i universitetsstaden Madison i Wisconsin dit Larry och Sally nyss har flyttat. 

Gestaltar såväl ömheten äkta makar emellan som vänskapens varma och speciella band

I Wallace Stegners roman "Vad jag bevarat" kan såväl villkorslös kärleken som den obrottsligt lojal vänskapen utgöra berättelsens tema då den gestaltar såväl ömheten äkta makar emellan som vänskapens varma och speciella band.

I romanens början möter vi Larry som har återvänt till den plats där han och vännerna har tillbringat sommaren varje år. Genom återblickar får vi följa hur han försöker ta sig fram som först forskare och sedan författare, med början 1937. I den tid då världen står på branten till krig och allt och inget är möjligt på en och samma gång.

Det är vid den här tidpunkten som han och hustrun Sally lär känna den drömmande sköra Sid och den karismatiska Charity som visar sig vara mer dominant och styrande än vad man först kan tro. Och bortsett från det faktum att det är en typ av kvinnobild som är ganska tröttsam så är "Vad jag bevarat" rakt igenom utsökt romankonst. Tempot är behagligt utan att bli tråkigt och karaktärerna är mångfacetterade och djupa. Allt eftersom berättelsen har sin gilla gång låter Wallace Stegner ljuset spegla sig i karaktärernas olika sidor och slipningar för att till slut låta det prisma som utgör en människas hela personlighet lysa klart när läsningen närmar sig upplösningen. Karaktärerna blir till äkta människor med djup, bredd, brister och tillgångar.

Det krävs en mästare för att, med så små medel och en sällan skådad känsla för detaljer och urval, lyckas med konststycket att lyfta fram just de minnen och beståndsdelar ur ett liv som först ter sig oväsentliga, men som senare visar sig vara just de där pusselbitarna som är oumbärliga för att att hela bilden ska bli begriplig. Ni vet det där som först bara är en krusning på ytan, men som allteftersom blåser upp till storm i mellanmänskliga relationer. Det här lyckas Wallace Stegner med till fulländning med i denna delvis självbiografiska skildring. Vad jag bevarat är litterär gestaltning när den är som allra bäst. 

Värmen och respekten som ryms i detta persongalleri går inte att ta miste på

För visst kan det kännas lite tröttsamt att läsa om dessa viktiga herrar, den ena till slut framgångsrik författare och den andra strävsam universitetslärare. Allt medan deras fruar ständigt spelar andrafiolen eller på sin höjd drar i trådarna i kulissen och framstår som den som hunsar och manipulerar. Men som tidsdokument fungerar det alldeles utmärkt - och värmen och respekten som ryms i detta persongalleri går inte att ta miste på. Oavsett karaktärernas position eller produktion.

 

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".