Mariana enriquez argentinsk författare
1 av 3
Mariana Enriquez, argentinsk författare Foto: SR/Naila Saleem
Fabian Martinez argentinsk författare
2 av 3
Fabian Martinez argentinsk författare Foto: SR/Naila Saleem
Elsa Drucaroff författare kritiker o litteraturprofessor
3 av 3
Elsa Drucaroff författare kritiker o litteraturprofessor Foto: SR/Naila Saleem

Den argentinska litteraturen efter boomgenerationen

11 min

Vi undrar hur dagens argentinska författare förhåller sig till det grandiosa litterära kulturarvet. Sveriges Radios kulturkorrespondent Naila Saleem åkte till Argentina för att prata litteratur.

Jorge Luis Borges är väl i särklass den argentinska författare som är mest känd utanför sitt hemland. Han har varit sparsamt utgiven på svenska men i dagarna utkommer faktiskt den första av tre böcker av hans samlade verk. Han och en handfull andra författare från latinamerikanska länder kallas ibland för boomförfattarna. Flera av dem är kända för en särskild litterär stil; den magiska realismen.

- Jag ser mig som en blandning av dået och nuet, före boomförfattarna fanns det en blandad skara skribenter och en av dem Roberto Arlt har influerat mig mycket, säger Mariana Enriquez.

Jag har just frågat henne hur hon förhåller sig till de stora litterära stjärnorna från 60- och 70-talen som för många än i dag representerar den argentinska och latinamerikanska litteraturen som också ofta förknippas med begrepp som magisk realism; som enkelt uttryckt var en reaktion mot det dokumentära inom litteraturen och som via naturen, historien och myterna vill nå en annan nivå av verkligheten.

Mariana Enriquez novellsamling Det vi förlorade i elden kom ut på svenska tidigare i år. Hon är en av den argentinska litteraturens heta namn just nu och hennes böcker har översatts till 22 språk. Roberto Arlts böcker brukar beskrivas som arbetarlitteratur. För Mariana Enrquez andas hans texter mystik och realism på en och samma gång och så tycker hon om att han skildrar staden Buenos Aires för det gör även hon.

Efter boomförfattarna Jorge Luis Borges och Julio Cortázar, har det varit relativt tyst om den argentinska litteraturen som om allt tog slut i med dem. Så är det förstås inte, men omvärldens fokus har flyttats bort från den latinamerikanska kontinenten.

Mariana Enriquez säger att de stora namnen inte längre står i vägen för den litterära utvecklingen.

- Nä de står inte i vägen för det var ju så länge sedan, men för författare i 60-års åldern är det annorlunda. De måste förhålla sig till boomförfattarna på ett annat sätt, men jag respekterar dem, poängterar hon.

För tjugo år sedan var det fortfarande viktigt för författare att framhålla att de inte höll på med den magiska realismen längre säger hon. Så varför har det varit så tyst kring den argentinska litteraturen? Mariana Enriquez konstaterar torrt att förläggare sökte sig till andra marknader än den latinamerikanska men att det inte bara är av ondo. Det har gett en stor portion frihet också.

- Jag tror att folk har insett att vi befinner oss långt från centrum, vi är inte efterfrågade eller trendiga så då kan vi göra som vi själva vill, säger Mariana Enriquez och menar att den insikten gett näring åt experimentlusta.

Till exempel finns det många små bokförlag som kämpar på trots den ekonomiska krisen. En annan skillnad mot förr är att kvinnorna tagit större plats i den litterära världen, inte bara i antalet sålda böcker utan också sett till anseende. Även författare från andra delar av landet än huvudstadsregionen har blivit mer integrerade i landets litterära scen. En som skriver om just en annan del av landet, nämligen Patagonien och hur området koloniserades på ursprungsbefolkningens bekostnad är Fabián Martinez, författare och översättare som skriver romaner, noveller och pjäser. Vi ses i hans skrivarlya i Buenos Aires och han bjuder på citronverbena te.

Där han växte upp fanns en citronverbena planta och han minns hur han brukade plocka bladen man gör te av. För egen del så saknar han en del av de ideal som boomförfattarna stod för:

- Jag vet att många av mina kollegor inte håller med mig, men jag tycker att vi borde återgå till boomförfattandet för de hade visioner, så när de skrev om en särskild region, plats eller historiskt skeende så var det med syftet att skriva något riktigt viktigt och det har vi förlorat, säger Fabián Martinez och menar att många är upptagna med att skriva om sina små vardagliga liv.

Roberto Bolaño är en sådan visionär mer nutida författare som inspirerat Fabián Martinez.

Han håller själv på med ett större romanprojekt om just Patagonien och koloniseringen och dess konsekvenser för ursprungsbefolkningen, indianerna. Hans familj flyttade till Patagonien för några generationer sedan och han tillbringade sina sommarlov ute på en fårfarm.

- De som arbetade på gården var ättlingar till ursprungsbefolkningen men detta var inget man talade om, berättar han.

Patagoniens kolonisering skedde sent jämfört med andra delar av Argentina och ättlingarna finns kvar och kan berätta sin historia.

- Berättelsen om européernas ockupation av Argentina handlar om våldet mot ursprungsbefolkningen. Vi kan inte förstå dagens våld om vi inte återvänder till där det en gång började men det här har inte skildrats tillräckligt, och inte ur offrens synpunkt, säger författaren Fabián Martinez.

Jag tar tunnelbanan till Elsa Drucaroff författare, kritiker och litteraturprofessor på universitetet i Buenos Aires. Hon tar emot i sitt privata bibliotek som hon och maken byggt i bottenvåningen på sitt hus. Hon pekar på en annan avgörande faktor i det argentinska samhället: diktaturåren på 70- och 80-talen. Militärjuntans fall har lett till en litteratur som är egensinnig anser hon.

- Det finns en slags ironi, ett tonfall, misstro mot det som anses vara säkert och riktigt, säger Elsa Drucaroff.

- Vi finner också många unga karaktärerna i berättelserna som saknar mål och riktning i tillvaron, säger hon om den samtida argentinska litteraturen och ger ännu ett exempel på hur militärdiktaturen påverkat författarna:

- Det här har skapat en generation som känner skuld och i många böcker finns en gestalt som har den rollen, säger Elsa Drucaroff.

Tillbaka till Mariana Enriquez som utöver författandet arbetar som redaktör för kulturbilagan på en vänstertidning i Buenos Aires. Vi träffas i en bokaffär som mer påminner om ett designat hem än en vanlig boklåda. Hon beskriver sin litterära stil som en blandning av skräck med samtidsrealism och så är det är viktigt att få kommentera sin samtid menar hon. Hon har också skrivit en bok om kyrkogårdar.

- Som latinamerikan och född på 70-talet så jag växte upp under diktaturen, så för mig är en plats där namngivna människor ligger begravda en fridfull plats, säger Mariana Enriquez.

Föga förvånande så handlar den första novellen i samlingen Det vi förlorade i elden om döden. Det är en historia om ett barn som tigger och ett bestialiskt barnamord. Historiens berättare är en kvinna som tillhör medelklassen men som ensam bor i ett stort hus i en av Buenos Aires mer nedgångna områden. Just mordet har en faktiskt en verklig förlaga men i en annan del av Argentina.

- Jag ville förlägga berättelsen till staden för att för mig så handlar det här om stadens ointresse, om människor som försöker relatera till andras tillvaro och visa empati men att det är omöjligt, säger Mariana Enriquez.

 

Naila Saleem
naila.saleem@sverigesradio.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista