Syriska författaren Alia Malek
1 av 2
Syriska författaren Alia Malek Foto: Cecilia Uddén
Syriska författaren Alia Malek
2 av 2
Syriska författaren Alia Malek Foto: Cecilia Uddén

Alia Maleks släktkrönika om Assad-regimens tysta stöd

"Han var egentligen aldrig för regimen, men när upproret började var det som om han insåg att regimen aldrig skulle falla"
11 min

I en ny bok skriver författaren Alia Malek om sina syriska släktingar på ett ömsint, men kritisk vis - Cecilia Uddén har träffat henne.

Det har skrivits många böcker om den syriska tragedin, men inte många som speglar mentaliteten hos de Damaskusbor som hela tiden givit sitt tysta stöd åt Bashar al Assads regim. Den amerikansk-syriska författaren Alia Malek försöker i sin bok – ”The home that was our country: a memoir of Syria”, göra just detta. Sveriges radios mellanösterkorrespondent Cecilia Uddén träffade henne på ett bokcafé i Beirut när boken gavs ut.

Alia Malek född i USA, syriska föräldrar, berättar för Cecilia Uddén i reportaget om att hon aldrig kunnat leva och bo i Syrien som människorättsadvokat och journalist - två yrken som inte är särskilt hälsosamma i syrien, som hon säger.

– Men plötsligt fick jag ett jättebra alibi när mormors gamla lägenhet skulle renoveras, ett familjeprojekt.

Och det var därför hon åkte till Damaskus på våren 2011. Den arabiska våren hade just inletts och Alia genomlevde början av den syriska revolten mot Assadregimen. Sen skrev hon sin bok, ett slags släktkrönika, där man får ta del av Syriens historia genom Alia Maleks släkt.

– Trots att jag inte var född 1967, när de arabiska staterna led sitt stora förödande nederlag mot Israel, så var det som om jag väntat på den arabiska våren ända sen dess.

Alia Malek kom till Damaskus med stora förväntningar 2011. Men det ovanliga, kanske unika med hennes bok, är att medan hon själv är regimmotståndare, så skildrar hon släktingar som inte är det. Till exempel en morbror som inte orkar ta in vad som sker i Syrien 2011, det är bara när han går in i badrummet som de andra vågar byta kanal på TVn och titta på något annat än den statliga televisionens propaganda. Han var egentligen aldrig för regimen, men när upproret började var det som om han insåg att regimen aldrig skulle falla, säger Alia Malek:

Hon skriver om dessa släktingar - som alla har fingerade namn och attribut i boken - på ett ömsint men ändå kritiskt sätt. Hon anser att de drabbats av ett slags stockholmsyndrom, hon försöker förstå dem, varför de agerar och reagerar som de gör. Samtidigt som hennes egen övertygelse är att man faktiskt är medskyldig om man står vid sidan som Men visst är alla syrier också offer, konstaterar hon.

– Och alla är inte lika privilegierade som jag - som kan - eller åtminstone kunde - åka in och ut ur landet.

Alia Malek har också en kusin, som anmälde henne som amerikansk spion, vilket gjorde att hon till sist måste lämna Syrien.

De som misshandlats börjar själva misshandla, konstaterar Alia Malek, kanske ville min kusin hota någon annan efter att ha hotats själv i hela sitt liv, kanske hatade han mig för att jag är amerikan - men som jag också skriver i boken, så åkte han själv sen till USA när hans första barn skulle födas, för att garantera barnet amerikanskt pass.

Alia Malek renoverar mormors lägenhet medan inbördeskriget i Syrien rasar. Hon besöker släktingar i drabbade städer som Homs, hon träffar aktivister som smugglar mat och mediciner till belägrade områden, och hon följer med en annan kusin till Jesuiternas psykodramakväll. Först är hon skeptisk, men i kyrkolokalen är hon med om något verkligt upplysande - när människor vädrar sina farhågor, sin regimkritik, sin längtan efter frihet men rädsla för det okända, det som inte är Assadregimen.

Boken tar oss genom Syriens historia, Syriens revolt, Syriens inbördeskrig, aktivister som torteras i fängelser, men också flykten från Syrien. Alia Malek följer flyktingar som först i sista stund insett att de måste ge sig iväg. Utan att döma, ställer hon lidande vid sidan av lidande.

Det Syrien som Alia Malek hade hoppats att hon återvänt till, det Syrien där mormors lägenhet renoverades och ett uppror mot regimen inleddes, det finns inte längre. Med hjälp av Ryssland, Iran och Hizbollah, har Assadregimen vunnit det militära kriget mot en revoltrörelse som började fredligt men utvecklades till en jihadistisk mardröm - bl.a. som svar på regimens våld.

Och Alia Malek tvingas sorgset konstatera att många av de uppgivna släktingarna hade rätt. De visste på något sätt från början att regimen skulle vara beredd att offra hundratusentals av sin egen befolkning för att sitta kvar vid makten.

Och, säger hon, en av de svåraste publikfrågorna jag fått efter att min bok publicerats, var från en elev i en skolklass som frågade mig: Om du var mamma till en 17-åring, vad skulle du då ha gjort? Sagt åt honom att strida mot regimen och riskera att både förlora och dö? Eller böja ner sitt huvud och svälja oförrätterna? Eller riskera sitt liv på en båt till Europa?

Alia Malek tittar ut i Beirutnatten. Hennes örhängen pinglar litegrann. Och hon lyfter axlarna och händerna som föratt med denna gest förklara: jag har ingen jävla aning.

Mer om Litteratur

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".