Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

I Dan Wolgers spegelsal

Publicerat måndag 4 december 2017 kl 16.42
"Två verkligheter till priset av en"
(3:38 min)
Dan Wolgers
F, 2017 mixed media. Foto: Bohman-Knäpper.

På Galleri Bohman-Knäpper i Stockholm visas nya verk av konstnären Dan Wolgers. A-O heter utställningen och Måns Hirschfeldt gick dit, reflekterade och blev reflekterad.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

I en kritikessä i P1 Kultur i veckan talade Lars Hermansson om hur den kanadensiska författaren Anne Carson beskriver hur vissa formuleringar kan ge oss "två verkligheter till priset av en". Och det är något åt det hållet som pågår på Galleri Bohman-Knäpper där Dan Wolgers ställer ut. 

Det är fullt med speglar inne på galleriet. Gamla speglar, nyare speglar, olika former. Många har sett sina bästa dagar i alla fall som speglar betraktat, glasen är anlupna. Speglarna och deras ramar har Dan Wolgers monterat, som konstverk, bakom ytterligare ett lager glas och ram och de hänger på galleriväggarna i ungefär den höjd man ofta hänger konst på. Det är lite för lågt för att man ska kunna se sig själv i ansiktet. Så jag går rätt länge omkring och böjer mig ner för att titta.

Kanske kan man säga att spegeln och jag bekräftar varandra, jag använder den som man brukar, och får se det man brukar se. Först tänker jag inte ens på det där närmast reflexmässiga letandet efter att min egen blick. Men jag skulle ju inte betett mig så där på något annat galleri, framför någon annan konst, gå där och kuta med ryggen.

Det är väl det jag får syn på när jag sträcker på mig, att mitt första behov tydligen var att avkräva konsten att den skulle handla om mig. Ett slags simpel identifikation alltså. Långt från ett sådant där mer upphöjt och intresselöst betraktande. Fast hur vi än gör kommer ju konsten ändå på ett eller annat sätt handla om oss själva. Något annat är ju knappast möjligt.

Men Dan Wolgers konst utmanar oss ofta att se bortom det omedelbara.

Så är det till exempel i den numera klassiska sviten fotografier "Här slutar allmän väg". Budskapet på det blåvita vägskyltarna har sådan kraft att det lätt att missa att de också har en omgivning. Runt varje skylt finns en rektangulär remsa diffus natur som går att se som en ram. Den inskärper en gräns mellan verket och gallerirummet.  Det är den som gör skylten till konst om man så vill.

De är likadant med speglarna i sina eklådor på Galleri Bohman-Knäpper. De utträder på sätt och vis ur sitt spegelskap, eller blir i alla fall något mycket mer. Här öppnas en tankens balsal av reflektioner: kring "blicken" och "objektet". Om var spegeln slutar och konsten börjar och om det alls finns någon sådan punkt. Om process och plat. Och om att de andra på galleriet tittar samma saker och ändå ser något annat (så är det ju alltid, men speglarna gör det så mycket mer konkret). Varje rörelse i rummet blir till ett samspel med konsten, både när man i spegelbilden ser en annan spegel, eller bara sina egna fötter. 

När jag gått därifrån kommer jag att tänka på hur filosofen Michel Foucault använde begreppet heterotopia för fundera över platser som både är och inte är på samma gång. Eller som är fysiska och mentala samtidigt. Ett vanligt exempel på en heterotopi är det som uppstår varje gång vi ser oss själva i en spegel. Spegeln existerar i den fysiska verkligheten men i vilken verklighet existerar vår spegelbild?

Och förresten: det är också rätt upp ner väldigt vackra att se på det här wolgerska speglarna. Särskilt den långsmala förgyllda Karl-Johansaken.

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".