"Okänd soldat"
Foto: SF Studios.

"Okänd soldat": På östfronten intet nytt

Måns Hirschfeldt: "Vad ska samtidens etiskt rättvisemärkta krigsfilmer egentligen berätta om?"
2:23 min

Idag på Finlands självständighetsdag är det premiär för "Okänd soldat". Det är tredje gången Väinö Linnas klassiska roman om Fortsättningskriget 1941-44 filmatiseras. Aku Louhimies står för regin och filmen har blivit en enorm succé i hemlandet.

När jag var yngre så var min favoritkrigsfilm "Kellys hjältar" som handlar om ett gäng soldater som i andra världskrigets slutskede ska försöka lägga beslag på en massa guld som finns gömt bakom tyskarnas linjer.

Den var både kul och spännande, men det var då det. Numera behöver det handla om krigets moraliska dilemman, annars är det som att det inte är riktigt okej att göra krigsfilmer. Så problemen brukar antingen kretsa kring frågan om, och när, krig är rättfärdigt överhuvudtaget eller om den enskilde soldaten och dennes lidande och hjältemod.

Här kan man väl säga Okänd soldat rättar in sig i ledet. Och det gör den med stil och med imponerande patina och scenerier. Marken, träden och snön, den där platsen på jorden som är föremålet för den unga nationens kamp och längtan, tränger sig på, fysiskt, och som åskådare känner man sig nästan nedgrävd i lingonriset när kulspruteplutonen som det handlar om passerar gränsen till Ryssland.

Fast efter att de gått in i Fjärrkarelen är de som någon säger "på rövarstråt". Det som var en revanschexpedition har blivit ett anfallskrig. När sedan lyckan vänder är det väldigt långt att först gå och sen springa tillbaka genom mycket skog, och sen ännu mera skog.

Men när man nu inte kan slänga in en sådan där Kellys hjältar-guldskatt i mixen, vad ska då samtidens etiskt rättvisemärkta krigsfilm egentligen berätta om, som inte ältats förut? Ingen kan ju påstå att insikten om krigets meningslöshet och grymhet kommer som någon plötslig dramatisk överraskning i biosalongen.

Även Okänd soldat har att tampas med att spänningsmomenten och smärtpunkterna är genrens gamla vanliga: han som fick kyssa flickan i början av filmen kommer kanske inte få göra det igen, någon kommer ståndaktigt vägra lyda order och officeren som är helt omänsklig kommer bli överkörd av en pansarvagn.

Som historisk utflykt och bildberättelse om fortsättningskriget är Okänd soldat, som sagt, styvt hopkommen och mycket välspelad. Men som filmiskt och mänskligt drama så utmanar den knappast det vi tror oss redan veta om oss själva, eller om andra.

Mer om Film- och tv-recensioner

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".