Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
RECENSION – FILM

Star Wars: The last Jedi – både storslaget och lite för gulligt

Publicerat tisdag 12 december 2017 kl 19.00
Roger Wilson om "Star Wars: The last Jedi
(2:46 min)
Star Wars: The Last Jedi
1 av 3
Adam Driver som Kylo Ren i Star Wars: The Last Jedi. Foto: Film Frames Industrial Light & Magic/Lucasfilm
Star Wars: The Last Jedi 3
2 av 3
BB-8 and Poe Dameron (Oscar Isaac) i Star Wars: The Last Jedi Foto: Film Frames Industrial Light & Magic/Lucasfilm
Daisy Ridley som Rey i Star Wars: The Last Jedi.
3 av 3
Daisy Ridley som Rey i Star Wars: The Last Jedi. Foto: Lucasfilm Ltd

"The Last Jedi" är den åttonde delen i rymdsagan Star Wars. Roger Wilson har sett en ny generation Star Wars-hjältar ta över berättelsen.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Filmens titel: Star Wars: The Last Jedi
Regi: Rian Johnson
Manus: Rian Johnson
Skådespelare: Daisy Ridley, Mark Hamill, Adam Driver, Carrie Fisher, Kelly Marie Tran m fl
Genre: Rymdfilm
Betyg: 4 av 5

Den förra filmen i Star Wars-serien, "The Force Awakens" (2015), var lite av en populärkulturell milstolpe. Ett lyckat försök att återuppliva ett koncept som nästan körts i botten av skaparen George Lucas med hans bitvis urdåliga trilogi av prequels mellan 1999 och 2005. 

För att lyckas med relanseringen av Star Wars så nästan marinerade man "The Force Awakens" i nostalgi. Mycket tid och kraft ägnades åt att knyta samman nuet med dået, man skulle återetablera de numera grånade skådespelarna men samtidigt introducera nya ansikten. Samma grepp användes också på manussidan, där "The Force Awakens" bitvis kändes mer som en remake än en uppföljare. I den nya filmen, "The Last Jedi", lämnas stafettpinnen mer tydligt över till nästa generation av Star Wars, när rollfigurer som Rey, Finn, Kylo Ren och Poe Dameron ges lite mer substans och karaktär. 

Men helt släpper man förstås inte filmfranchisens historia – Carrie Fisher som Leia har till exempel en mycket mer framträdande roll i den här filmen än i förra. Och det är också ett replikskifte om döden mellan henne och Mark Hamill som blir filmens mest gripande ögonblick, när han säger: "No one's really ever gone" till Fishers Leia. "The Last Jedi" blev ju skådespelerskans sista film, men hennes insats som Leia har redan gått till filmhistorien, och "The Last Jedi är också tillägnad henne.

Rian Johnson – som både skrivit manus och regisserar – är väl tidigare mest känd för tidsreserullen "Looper" från 2012. I hans version av Star Wars-universumet finns det plats för ovanligt mycket humor och självironi. Han verkar också ha en svaghet för gulliga djur. Varhelst man kan få in ett sött rymddjur så tar han chansen. En signal om något om att Star Wars-franchisen fortsätter att rikta sig även till den yngre publiken. De lite råare inslag som fanns i "The Force Awakens" upprepas inte här, och när det ändå börjar bli lite otäckt så kan man ju alltid skriva in en interstellär version av en lunnefågel eller en iskristallhund i handlingen. Eller varför inte använda en soptunna som förklädnad för en lätt igenkännbar robot. 

Parallellt med den lättare tonen finns en estetiskt glidning mot allt fler medeltida inslag hos förtryckarna i The first order. Det ska arrangeras avrättningar med laser-hillebarder, och vissa vakter går klädda i röda riddarrustningar. Ja, det finns till och med en murbräcke-laserkanon i en av scenerna, som för att betona filmseriens korsning mellan fantasy och science fiction. Intrigens blandning mellan den magiska Kraften och de högst konkreta slagen mellan stridsskepp i rymden är väl det som är Star Wars-konceptets signum.

Även när det gäller actionscenerna förvaltar Johnson arvet samtidigt som han förnyar det lite grand. Utöver de vanliga storslagna fajterna och duellerna mellan olika delar av rymdflottor, så finns det även plats för innovationer som bombrymdskepp och ett slags snösvävare som kör runt på en skida. 

Rent effekt- och upplevelsemässigt är Star Wars-filmerna fortfarande lite i en klass för sig när det gäller rymdfilm. Kombinationen av saga och krigsfilm håller fortfarande, och själva bioupplevelsen är maffig. Lite blekare är fortfarande den nya uppsättningen av Star Wars-hjältar. Trots viss fördjupning av rollfigurerna så blir det mestadels lite för klichéartat och blekt för min smak. Inför nästa film hoppas jag på mer kött och blod, och ännu mindre nostalgi. Och, framför allt, någon form av ransonering när det gäller antalet gulliga djur per film.

 

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".