Filmen "Monky" får en trea i betyg.
1 av 2
Filmen "Monky" får en trea i betyg.
Skådespelaren Frida Hallgren & regissören Maria Blom, aktuella med julhelgens svenska familjefilm Monky. Foto: Björn Jansson/Sveriges Radio
2 av 2
Skådespelaren Frida Hallgren & regissören Maria Blom, aktuella med julhelgens svenska familjefilm Monky. Foto: Björn Jansson/Sveriges Radio
RECENSION – FILM

"Monky" varm och konstgjord på samma gång

Jenny Teleman: En liten bro mellan tv-soffan och djungeln i oss
2:43 min

En mjuk dataapa stjäl showen i julens stora barnfilm om livet, döden och syskonkärleken.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: "Monky"
Regi: 
Maria Blom
Manus: Andres Weidemann
Skådespelare: Frida Hallgren, Eric Ericson, Shebly Niavarani m fl
Genre:
Drama/Familj
Betyg:
3 av 5

Då ska vi se här. Vi har en familjefilm om sorg. Förlust. En promenad längs krisbearbetningstrappan, chock, förnekelse, vrede, accepterande, nyorientering. Det största dramat i världen. Någon jag älskar är borta.

Sedan har vi några svenska favoritföreställningar om familjefilm.

Så många kristyrmunkar, femtiotalslampor, gulliga renoverade bilar, cykelkorgar med blomster, snirkliga korgstolar, Lindexkaftaner, växthusdesign och söta kuddöverdrag...

Till exempel att föräldrar ska vara lika barnsliga som sina barn. Nä, mycket barnsligare. Och barnsligast av alla ska vara pappa. Han får gärna stå och vagga på gränsen till idiot. Det började kanske med Emils pappa och finslipades med Sunes. Så är också fallet i denna familj. Vilket jag i och för sig tror att många barn tycker är kul. Pappa bor i alla fall med sin fru, son och lilla dotter i ett stort kråkslott på landet.

Och där har vi också Monky. Lillasyster Monky. Och apan Monky som är filmens lilla datagrafiska underverk. En varelse med samma uttryck och närvaro, nästan, som en Gollum under sina pälsramade tefatsögon. En bärare av hela familjens förvirring, smärta och förhoppningar om att tiden ska kunna vridas tillbaka. En brygga till andra sidan.

Men det är så att "Monky" – årets stora julfilm – verkar behöva mota sitt allvar och sin fantasifulla idé om den lilla varelsen som bro mellan saknad och kärlek, mellan tv-soffan och djungelvarelsen i oss med en rejäl dos… rekvisita.

Det är så många munkar med kristyr, femtiotalslampor, gulliga renoverade bilar, cykelkorgar med blomster, snirkliga korgstolar, Lindexkaftaner, växthusdesign och söta, smakfulla kuddöverdrag att hela byn och dess grannar, vilka fått exakt en egenskap var att förvalta, mobbare eller jättesnäll, får något dånande artificiellt över sig.

Finns skäl till det. Som att vilja förvandla allt till en sagovärld, det kan vara ett skäl, men det stämmer inte riktigt då en saga kräver mer poesi hos alla för att sluta sin trollbubbla runt betraktaren.

Det här omdömet blev i ovanligt hög grad min personliga åsikt.

Nej, "Monky" har nog snarare hamnat mittemellan familjekomedi och äkta tragedi och står där lite förvirrat och stelt och letar efter sig själv.

Då blir skådespelet inte så bra, med något lysande undantag, men idén och anspråket är ljuvt. Så jag ska inte alls svära på att många, barn som vuxna, inte kommer att gråta och fröjdas åt lekfullhet, färglust, och sorg. För det här omdömet blev i ovanligt hög grad min personliga åsikt och jag skulle inte avråda någon från att ta ungarna på detta i jul.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".