Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Mexiko hus 2
1 av 3
Edgardo Jimenez Santiagos hus skadades i jordbävningen i Mexiko den 7 september. Melanie de Gyves Mendoza och Ruben Valencia hjälper honom att avgöra vilka skador som går att reparera. Foto: Åsa Welander
Mexiko raserade hus
2 av 3
Hermina Santiago Palomers hus skadades i jordbävningen i Mexiko den 7 september. Enligt myndigheterna måste det rivas. Foto: Åsa Welander
Mexiko raserade hus 3
3 av 3
Edgardo Jimenez Santiagos hus skadades i jordbävningen i Mexiko den 7 september. Huset har ärvts i generationer och familjen vill reparera det, istället för att så många andra riva det till grunden. Foto: Åsa Welander

Kampen för att bevara kulturarv efter jordbävningarna i Mexiko

15 min

Tusentals hem förstördes i de två kraftiga jordbävningarna i Mexiko i september. Men medan myndigheterna lobbat för att maskiner ska riva och köra iväg resterna, kämpar arkitekter och intresserade för återanvändning och att bevara ett levande kulturarv.

Mitten av september. Den starkaste jordbävningen på 85 år har drabbat södra Mexiko och i delstaten Oaxaca väntar fortfarande många drabbade på akut hjälp, samtidigt som grävmaskiner redan rensat flera tomter.

– Borgmästarens plan är att riva och köra iväg rasmassorna tills allt är rent och därefter fråga regeringen vad som kommer sedan, förklarar Juan Carlos García Nuñez, byggnadschef i Ixtaltepec.

Byn drabbades hårt av skalvet som uppmätte 8,2 på Richterskalan, precis före midnatt den 7 september. Här och var blandas rasmassorna upp med fasader som utifrån ser ut att ha klarat sig. Innanför väggarna är verkligheten ofta en annan. Tak och väggar har rasat in. Människor vågar inte längre sova inomhus.

María Guadalupe Nolasco Pérez minns jordbävningen som en tornado som drog med sig allt och förstörde såväl hennes hus som möbler.

– Det smärtar. Och det värsta är att idag ska de riva mitt hus, fortsätter hon.

Idag ska de riva mitt hus.

På andra tomter är det redan nästintill barskrapat. Maskinerna har redan varit där, eller håller på att arbeta. Hem som byggts upp under generationer finns inte mer. Allt ska bort.

Melanie de Gyves Mendoza såg tidigt en risk för att myndigheterna skulle vilja riva allt, trots att många skador går att reparera. Hon är arkitekt och uppvuxen i Ixtepec, som också drabbades den 7 september, men bor och arbetar i staden Oaxaca.

– Vi vill inte att den del av vår kultur som hemmen representerar ska gå om intet, förklarar hon.

När hon och några kollegor kom fram till Ixtepec, insåg de att de måste göra något. De formade en grupp med arkitekter, ingenjörer och kulturintresserade som ville undvika att stadsbilden med traditionella hus i tegel och med sadeltak skulle riskera att förvandlas. Sedan dess har de arbetat med att informera, övertala och bevara byggnadsmaterial. De ber att få komma in i resterna av människors hem och erbjuder sig att gratis undersöka skadorna, samtidigt som de informerar om lösningar.

Melanie och de andra inspekterar väggarna, vilka familjen fått besked av myndigheterna måste rivas. Trots en del sprickor konstaterar hon att själva strukturen fortfarande är hel. Herminia Santiago Palomer lyssnar och nickar. Hon är 47 år och har satt sig tillsammans med sina systrar i en plaststol på gården. Ansiktet: Sorgset. Stämningen: Avvaktande.

– Jag gråter när jag tittar på mitt hem, för det var mina föräldrars och morföräldrars. Det byggdes inte över en natt, men jag vet inte hur jag ska kunna försvara det nu när myndigheterna vill riva det bara sådär, säger hon.

– De säger att det måste rivas; att det är för farligt om det står kvar, förklarar Herminias syster Sipriana Ordáz Palomer. Det är ett budskap Melanie har hört till leda vid det här laget.

– Problemet är att myndigheterna sätter skräck i människor, förklarar hon. Sedan kommer de med maskiner och slänger allt, utan att bry sig om vad som går att använda.

Problemet är att myndigheterna sätter skräck i människor.

Hon anser att de som skickats ut som inspektörer inte har tillräcklig kunskap och därför tycker att det är lättare att slänga och bygga nytt, men säger också att metoden innebär större affärer med byggföretagen och en perfekt grund för korruption.

– Det ligger i kommunens intresse att antalet skadade hus verkar fler än vad de är, för att få hit mer pengar, förklarar Melanies pappa Gerardo de Gyves Ramirez, ingenjör och också han djupt engagerad för att bevara den traditionella byggnadskulturen.

– Här i Mexiko blåser de med makt upp siffrorna för att göra business, fortsätter han.

Men enligt Melanie skulle det här och många andra hus inte behöva rivas. Ett enkelt sätt att säkra det för framtiden skulle vara att sätta in betongpelare i hörnen och fästa väggarna vid dem.

I det hus på tomten som skadats värst bodde Herminia med sin dotter, svärson och fyra barnbarn. Natten när allting började skaka sprang de ut på gården, men själv gick hon tillbaka in igen för att hämta äldsta barnbarnet. Hon fick ut honom, men fastnade själv när en vägg och delar av taket rasade in: Hon fick en smäll i huvudet, uppskrapad rygg och många blåmärken – men såg inga alternativ.

– Jag har redan levt många år, han är bara nio, förklarar hon. Minnena: Långt värre än blåmärkena.

Ruben Valencia är starkt engagerad i sociala och kulturella frågor i regionen. Han berättar om gruppens arbete och vad människor kan vänta sig om de låter riva sina hus.

– Myndigheterna kommer inte att bygga upp samma hus – i stället tar de hit cementlådor som blir jättevarma, säger han och berättar om hur det som nu görs i flera jordbävningsdrabbade områden redan hänt på platser som drabbats av naturkatastrofer tidigare.

Myndigheterna kommer inte att bygga upp samma hus – i stället tar de hit cementlådor som blir jättevarma.

– I Guerrero var myndigheternas strategi att förstöra och slänga, för att stora byggföretag skulle kunna ställa dit små cementhus. Det här är ingenting vi hittar på, fortsätter han.

I den andra stora jordbävningen, den 19 september, drabbades utöver Mexico City även Morelos, Puebla och Edomex hårt. Tre månader efter katastroferna är gatorna i såväl Ixtepec som andra mindre städer fortfarande fyllda av rasmassor och människor bor i tält, på sina innergårdar, eller hos släkt och vänner. Bara i delstaterna Chiapas och Oaxaca har över 120 000 hem skadats eller förstörts. I mitten av november höll enligt officiella siffror drygt 4800 nya hus på att byggas i samma område, vilket motsvarar fyra procent av dem som drabbats.

Det som byggs på de renskrapade tomter där myndigheterna varit inblandade består framför allt av armerad betong. Hållfasta fyrkantiga lådor med platta, låga tak, som kommer att vara outhärdligt varma när solen ligger på – tvärtemot de traditionella husen med naturlig ventilation och högt i tak.

– Det här huset var mina gammelmorföräldrars, sedan mina morföräldrars och min mammas. Det bär på historia, minst 100 år, säger 30-åriga Edgardo Jimenez Santiago.

Arkitekturen är ett kulturarv tätt kopplat till livsstil, klimat och traditioner och vi vill inte att en sådan här händelse ska bli en anledning för myndigheterna att göra sig av med kulturella värden.

– Det sägs att materiella saker inte är viktiga, men här i Istmo-regionen fäster vi oss vid sådant, för allt går i arv och har ett emotionellt värde. Dessutom är arkitekturen karakteristisk för vår region. Jag tänker att det är en del av vår identitet som vi måste bevara för framtida generationer, fortsätter han, och får medhåll av Gerardo:

– Arkitekturen är ett kulturarv tätt kopplat till livsstil, klimat och traditioner och vi vill inte att en sådan här händelse ska bli en anledning för myndigheterna att göra sig av med den här typen av kulturella värden, med argument som att de är gamla och inte längre tjänar sitt syfte.

Edgardo står och tittar upp mot de pastellblå innerväggarna som ärvts i generationer, medan Melanie förklarar att huset kan göras säkert utan att det behöver bli så dyrt, genom att återanvända det material som rasat.

Men han är orolig för att väggarna har separerats från varandra i hörnen. Melanie förklarar att det har hänt med många hus, eftersom den teknik som finns idag inte fanns när de byggdes för 50, 80 eller 100 år sedan, men att det går att lösa på teknisk väg.

Kort efter den första jordbävningen sade president Enrique Peña Nieto att så många hus hade rasat för att de var byggda av jord och lersten.

– Min första tanke var att nu kommer de traditionella husen nedvärderas än mer, säger Gerardo.

En stor del av de byggnader som kollapsade i jordbävningarna var i själva verket gjorda av tegel, cement eller betong och presidentens uttalande har tolkats som en del av den inhemska rasismen: att allt kopplat till ursprungsfolken värderas lägre än mestiskultur med europeiska och amerikanska influenser.

– Om vi inte är försiktiga kommer vi att köra över oss själva när vi vill ha saker som i själva verket inte fungerar här, fortsätter Gerardo. Han medger att betong och cement ÄR starkare än exempelvis tegel och lersten, men påpekar att det finns nackdelar även med "modernare" material, som kan kollapsa utifrån den större tyngden.

Han anser att den traditionella arkitekturen bör komplimenteras med ny teknik och nya material, men att det är förödande att byta ut traditionell byggnadsteknik helt och hållet mot de låga betonghus de nu ser dyka upp.

Det är en kamp mellan det traditionella och det som uppfattas som modernt.

– Det är en kamp mellan det traditionella och det som uppfattas som modernt, som förknippas med utveckling och framgång. Ut med det gamla och in med nytt, som inte alls passar här.

Tillbaka hos Herminia och hennes systrar har den utlovade ekonomiska hjälpen från myndigheterna kommit på tal. De som drabbats har lovats bidrag på motsvarande mellan 6600 och 53 000 kronor, men utdelningarna har kantats av problem och misstänkt korruption. Trots att det saknar lagstöd, har den ekonomiska hjälpen använts som argument för att människor ska låta riva sina hus.

– Bilden folk har är att de måste riva, för annars får de ingen mer hjälp. En del har sagt det rakt ut, så det är klart att människor blir osäkra, säger Melanie.

Bilden folk har är att de måste riva, för annars får de ingen mer hjälp.

Efter veckor av paus, bland annat grundad i missnöjet och osäkerheten, återtog de företag som fått i uppdrag att riva hus i Istmo-regionen arbetet i december.

– Min man säger att för att riva måste vi veta vad det ska ersättas med, förklarar Herminia.

Trots den tidiga entusiasmen över att kunna hjälpa människor och samtidigt bidra till att bevara kulturarvet, börjar frustrationen inom gruppen bli tydlig. Många har låtit riva sina hem – även sådana där Melanie och de andra tydligt rekommenderat förstärkning av den befintliga strukturen och i fall där det funnits stora arkitektoniska värden att bevara.

– Myndighetsfolk kommer hit praktiskt taget som bulldozrar och ska riva även sådant som inte har några allvarliga skador, och de övertalar människor med pengar, säger Gerardo.

Samtidigt har en del själva börjat bygga upp sina hus på klassiskt vis från grunden igen – och andra tvekar in i det sista.

25-åriga Sara Canseco berättar att de flesta grannar redan låtit riva sina hus och att myndigheterna varit på dem flera gånger för att också de ska riva, men att hennes pappa vill vänta.

Hon var gravid i femte månaden när jordbävningen slog till och fick klättra ut genom ett fönster med sin man och deras treåriga dotter, när taket föll in och väggarna knäcktes. Hennes pappa har samlat ihop och sparat de takpannor som är hela för att återanvända dem.

Nederlagen till trots fortsätter kampen. På ett par husväggar, precis bredvid siffran som visar den officiella räkningen av drabbade byggnader, står med sprejade bokstäver: "Det här är mitt arv. Det ska inte rivas".

Mer om Kulturarv

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".