Blodet flyter i Hamlet
1 av 3
Blodet flyter i Hamlet Foto: Magnus Länje
kk
2 av 3
oidipus_antigone_2296
3 av 3
Gunnel Lindblom som siaren Teiresias

Årskrönika teater: Om de största frågorna i en tid som är ur led

4:03 min

Anneli Dufva ser tillbaka på teateråret 2017. Ett år som har snurrat snabbt och hårt både vad det gäller dramatiken, cheferna och #metoo.

Krönika: Detta är en personlig betraktelse. Åsikter som uttrycks är krönikörens egna.

"Vem är den sjuke? Är det en sjuk värld eller är det jag som är sjuk? Alltså jag kan ju själv känna igen mig i Hamlet, i hans situation, bara genom att gå ut, liksom, och bara tänka att – nej, är det verkligen så, är Trump verkligen president?"

Så säger skådespelerskan Evin Ahmad som fick ett stort genombrott det här året och som också romandebuterade med "En dag ska jag bygga ett slott av pengar". På Folkteatern i Göteborg var hon en av flera Hamlet när Örjan Andersson iscensatte klassikernas klassiker. Och Folkteatern var inte ensamma om att ta Shakespeare som utgångspunkt för att läsa vår tid – vår tid som är ur led. Årets allra starkaste uppsättning var Teater Galeasens "Hamlet" – där Hannes Meidal och Jens Ohlin skrivit en ny "Hamlet" med Per Sandberg i rollen som en Trump-lik Claudius. Kusligt och klarsynt. En uppsättning som också blev en lika sevärd film.

Ja, det har snurrat snabbt och hårt under 2017 och det har på scenerna ofta rört sig kring de största frågorna.

Ja, det har snurrat snabbt och hårt under 2017 och det har på scenerna ofta rört sig kring de största frågorna. Melanie Mederlind satte upp Elfriede Jelineks "Raseri" på Borås Stadsteater. En formmässigt avancerad skildring av terrordåden i Paris. Mattias Anderssons nyskrivna "Uppenbarelsen" på Dramaten utspelar sig i ett mellanland av frågor om nåd, sanning och medmänsklighet.

På Malmö Dockteater fortsätter Erik Holmström sitt undersökande av samtiden och teaterkonsten genom att göra dockteater av den sociala verkligheten.

Och just reflektionen kring samtiden kom att explodera under hösten när #metoo-rörelsen spred sig genom film- och teatervärlden.

För hur ser de ut, egentligen, maktrelationerna och könsrollerna på teatern? Det var gamla frågor som plötsligt fick svar i en ström av starka vittnesmål och med ett stort framträdande av hundratals skådespelerskor på Södra teatern i Stockholm.

Samtidigt – som av en händelse – så publicerades just i år självbiografiska böcker av manliga skådespelare ur tre generationer, vilka alla är läsvärda om man vill få en inblick i hur beteendemönster skapas och upprätthålls.

Samtidigt – som av en händelse – så publicerades just i år självbiografiska böcker av manliga skådespelare ur tre generationer, vilka alla är läsvärda om man vill få en inblick i hur beteendemönster skapas och upprätthålls. Först ut var Tommy Berggren, född på 30-talet. Sedan kom Mikael Persbrandt, född på 60-talet och sist Alexander Salzberger, född på 80-talet.

Och hur samma mönster tett sig ur kvinnans perspektiv det kan man läsa om i Stina Jofs utmärkta bok baserad på samtal med Marie Göranzon, född på 40-talet; "Vrålstark & skiträdd".

Dramatens chef Eirik Stubö gjorde själv en av årets vackraste iscensättningar när han stramt och lyhört satte upp Sofokles både "Oidipus" och "Antigone", men han fick också kritik för att ha för få kvinnliga både regissörer och dramatiker på de stora scenerna. Kulturhuset Stockholm Stadsteaters VD Benny Fredriksson valde att sluta efter att ha fått skarp kritik för sitt ledarskap och i Göteborg har det blivit debatt om Stadsteaterns produktioner under Pontus Stenshälls ledning.

Men år 2017 var också året då vi förlorade så många folkkära skådespelare. Bland dem: Björn Granath, Gösta Ekman, Birgitta Ulfsson och Rikard Wolff.

Era röster lever kvar.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".