Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Det brinner i en industrilokal. Giftig rök sprider sig österut mot Giraffens köpcentrum. Alla som befinner sig i området bör bege sig därifrån. Boende i området uppmanas att gå inomhus och stänga dörrar, fönster och ventilation. För mer information lyssna på Sveriges Radio P4 Kalmar.
(Publicerat igår kl 17.16)

Svenska deckare inte särskilt samhällskritiska

Publicerat onsdag 10 januari kl 07.00
Ryktet om samhällskritiska svenska deckare betydligt överdrivet
(11 min)
Sommar betyder deckare för många. Foto: Jonas Ekströmer/Scanpix
1 av 2
Sommar betyder deckare för många. Foto: Jonas Ekströmer/Scanpix
Karl Berglund, doktor i litteratursociologi vid Uppsala Universitet.
2 av 2
Karl Berglund, doktor i litteratursociologi vid Uppsala Universitet, författare till avhandlingen Mordens marknad. Foto: Helena Eitrem

Den svenska kriminallitteraturens rykte som samhällskritisk och realistisk är betydligt överdrivet. Det visar en ny avhandling av Karl Berglund, doktor i litteratursociologi vid Uppsala Universitet.

Karl Berglund har studerat den svenska kriminallitteraturen i sin avhandling "Mordens marknad: Litteratursociologiska studier i det tidiga 2000-talets svenska kriminallitteratur" och har kommit fram till att tesen om att svensk kriminallitteratur skulle vara ovanligt samhällskritisk inte riktigt stämmer. Hans forskningsresultat visar även att just trovärdigheten och realismen är väldigt viktig för svensk kriminallitteratur, men även där finns vissa brister. 

– Ett väldigt centralt resultat är att de här förpackningarna betonar realism och samhällsengagemang. Att det här är berättelser som visar upp samhällets skuggsida eller verklighetens brottslighet. Det här har blivit kännetecknande för svensk och skandinavisk kriminallitteratur, till skillnad från exempelvis den brittiska. Att det finns det här samhällsengagemanget och kopplingen till verkligheten. Det betonas väldigt hårt i marknadsföringen, säger Karl Berglund.

Berättelser som visar upp samhällets skuggsida eller verklighetens brottslighet, det har blivit kännetecknande för svensk och skandinavisk kriminallitteratur.

I sin avhandling "Mordens marknad" har Karl Berglund i tre olika delar gått till botten med den svenska kriminallitteraturen. I delen "Mordförpackningar" har han studerat omslag, titlar och kringmaterial till de mest framgångsrika svenska deckarna mellan åren 1998 till 2010 – vilket innefattar hur deckarnas förpackas, presenteras och marknadsförs. Och vad det gäller just den biten har Karl Berlund kommit fram till att det är väldigt viktigt att den svenska deckaren framställs som trovärdig, att handlingen ligger så nära verkligheten som möjligt och vilar på en diger research och tunga källor. 

– Någonting som har vuxit fram nästan som en konvention under 2000-talet är att man ska ha ett långt författartack där man tackar alla, och där man enligt journalistikens principer ska visa alla källor man har använt. För att därigenom belägga att det här är precis så som det ser ut i verkligheten.

Man skapar en bild av att deckargenren inte bara är någonting som man läser för att bli underhållen.

Varför tror du att vi så gärna vill ha den här förankringen i verkligheten?

– Jag tror att det handlar om att man genom detta också skapar en bild av att deckargenren inte bara är någonting som man läser för att bli underhållen, bli road eller för att njuta. Vi vill att det ska vara något väldigt nyttigt, lite didaktiskt. Någonting som man gör för att lära sig något. Och att man därigenom kan få lite bättre samvete helt enkelt.

– En väldigt viktig uppdelning mellan kvalitetslitteraturen och triviallitteraturen är att kvalitetslitteraturen, den fina litteraturen, är värdefull i sig själv bara genom sitt språk. Och det kan ju aldrig populärlitteraturen tävla med och därför lyfter man på något sätt in en annan berättelse, just för att visa på den här litteraturens värde eller nytta.

En annan aspekt som ofta lyfts fram i såväl marknadsföring som i kulturjournalistiken, men också tidigare i litteraturforskningen, är idén om att just svensk kriminallitteratur skulle vara mer samhällskritisk och politiskt medveten än deckare från många andra länder. Att svenska deckarförfattare ända sedan Maj Sjöwall och Per Wahlöös böcker om poliskommissarie Martin Beck ska vara tydligt präglade av just samhällsengagemang, och systemkritik. Men det här är en tes som Karl Berglund menar inte håller, enligt det forskningsresultat som han har kommit fram till genom sina studier av 116 böcker av 24 författare, de mest framgångsrika deckarna som gavs ut mellan åren 1998 och 2010, och som resulterade i den kvantitativa innehållsanalysen "Död och dagishämtningar".

– 2000-talets deckarförfattare kallas ofta samhällskritiska, många av dem i alla fall. Och jag tycker att det är lite för enkelt att säga att man är samhällskritisk för att man skildrar exempelvis traffickingoffer. Det är ju berättelser som alla som läser tycker är jättehemskt. Och alla håller med om att det är jättehemskt. Det finns ingen radikal eller politisk idé i dem. De visar upp det som alla håller med om. Så frågan är hur samhällskritiskt det är.

Det finns ingen radikal eller politisk idé i dem. De visar upp det som alla håller med om.


Ett av de författarskap som Karl Berglund nämner som exempel på några vars böcker inte riktigt lever upp till de krav på samhällskritik som han anser är rimliga, är författarduon Anders Roslund och Börge Hellström. De har fått stor uppmärksamhet för deckare om kriminalkommissarie Ewert Grens, som figurerar i fem av deras böcker – exempelvis "Box 21", "Odjuret" och "Tre sekunder".

– De har hyllats väldigt mycket för att de skildrar samhällets skuggsidor, det där som ingen vill kännas vid. Och på ett sätt stämmer det. Jag menar ju inte att det de skildrar inte stämmer. Men det de gör är också att samtidigt lyfta fram det allra värsta, det som är snaskigt. De gör ju inte bara det för att de vill rikta fokus på de problemen, utan också för att det passar väldigt bra i deckargenren.

Eftersom det passar väldigt bra för genrens formler och konvention. Att den bygger på att väldigt mycket ondska och galna seriemördare, blodstinna ritualer, och så vidare.

– I det där finns helt enkelt också bara en vilja att skriva spännande och uppseendeväckande deckare, vilket i sig inte är fel. Men jag tycker också att det samhällskritiska som de lyfter fram och betonar väldigt mycket i allt som omgärdar deras böcker är lite överdrivet. 

Som ett exempel på böcker med tydligt kritiskt samhällsperspektiv nämner dock Karl Berglund just Maj Sjöwall och Per Wahlunds böcker om Martin Beck, som faktiskt står för ett innehåll som kritiserar makten och går emot strömmen.

– Sjöwall Wahlöö är ett ganska bra exempel. De tycker jag ändå är tydligt samhällskritiska. Även om de skrevs under en vänstervåg och hade medvind så var de ändå emot vad staten och socialdemokratin står för och gör. Och det är ändå en åsikt som är radikal och i många läger obekväm. 

En tradition som har förts vidare upp av exempelvis Henning Mankell och Stieg Larsson. På senare år även Katarina Wennstam, även om hon ligger utanför Karl Berglunds material eftersom hennes framgångar tog fart efter 2010. 

Men ryktet om den svenska deckarens samhällskritiska perspektiv är alltså betydligt överdrivet, om vi ska tro Karl Berglund. Likaså dess förmåga att vara verklighetstrogen och realistiskt. Åtminstone vad det gäller den delen av kriminallitteraturen som skildrar själva brottsligheten.

– Realismen syns som jag ser det mest i skildringarna av huvudpersonens vardagsliv och privatliv, i slitningen mellan arbetsliv och familj. Där är det väldigt tydlig och grundad samhällsrealism det rör sig om. Diskbänksrealistiskt faktisk. 

Realismen syns som jag ser det mest i skildringarna av huvudpersonens vardagsliv och privatliv, i slitningen mellan arbetsliv och familj.

Men när det kommer till skildringarna av mördarna, mordmotiven och offren, ja hela mordgåtan, så finns i de svenska deckarna under 2010-talet mer drag av äldre genrekonventionen inom kriminallitteraturen, visar Karl Berglunds forskning. Där handlar det mer om att skapa kluriga gåtor, uppseendeväckande intrigvändningar och nästan sensationslystna brott.

– Man använder seriemördare och superskurkar och bestialiska riter och hämndmotiv som går tillbaka tre generationer i tiden, alla sådana här saker som inte förekommer alls, eller i väldigt liten grad.

Medan Karl Berglund lutar sig mot statistisk från Brottsförebyggande rådet – och den visar att verklighetens mordfall handlar om spontana brott i socialt utsatta grupper. Men av det blir ju inga bra kriminalromaner, konstaterar han. Vilket givetvis är helt okej för den som ägnar sig åt fiktion, men någon realism rör dig sig alltså inte om enligt Karl Berglunds undersökning. Inte heller när det kommer till hur etnicitet och representation gestaltas i böckerna, både hos dem som begår brottsliga handlingar och de som utsätts för brott.

– Personer med utländsk bakgrund eller från Östeuropa framför allt, de förekommer nästan bara i koppling till den organiserade brottsligheten, särskilt då den ryska maffian eller jugoslaviska maffian. Medan huvudpersonerna är helsvenskar, heterosexuella medeklassvenskar. Så man förstår att huvudpersonen är den som läsarna ska identifiera sig med medan de här andra problematiska figurerna får stå för brottsligheten.

Så hur är det då med stereotypen om den svenska deckaren som handlar om en manlig polis i övre medelåldern som är alkoholiserad och lyssnar på opera. Hur väl stämmer den egentligen?

De alkoholiserade farbröderna finns fortfarande, men de är... kanske inte på utdöende, men i klar minoritet.

– Den stämmer inte alls längre. Under 90-talet var den helt dominerade. Wallander, Van Veeteren och Vinter var ju allihop sådana och de hade sin förebild i Martin Beck. Den svenska magsårslitteraturen. Det regnar och ingenting är kul. Men det här har ändrats i och med att de kvinnliga kriminalförfattarna har fått allt större genomslag. De är yngre kvinnor idag. Det är den helt dominerande bilden. De alkoholiserade farbröderna finns fortfarande, men de är... kanske inte på utdöende, men i klar minoritet i alla fall. 

Karl Berglunds avhandling "Mordens marknad: Litteratursociologiska studier i det tidiga 2000-talets svenska kriminallitteratur" är indelad i tre delar. Den första, "Deckarboomen under lupp – statistiska perspektiv på svensk kriminallitteratur 1977-2010", lades fram och kom ut i bokform redan 2012. Nu är hela avhandlingen klar och innehåller även delarna "Död och dagishämtningar – En kvantitativ analys av det tidigare 2000-talets svenska kriminallitteratur" och "Mordförpackningar – omslag, titlar och kringmaterial till svenska pocketdeckare 1998-2011".

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".