Dmitrij Gluchovskij Foto: Fredrik Wadström
Dmitrij Gluchovskij. Foto: Fredrik Wadström/Sveriges Radio
RECENSION – LITTERATUR

"Metro 2035" avslutar alltmer samhällskritisk sci-fi-trilogi

Fredrik Wadström om Gluchovskijs "Metro 2035"
2:36 min

Den ryske författaren Dmitrij Gluchovskij avslutar sin framgångsrika framtidsdystopiska svit i Moskvas underjord med "Metro 2035".

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: "Metro 2035"
Författare: Dmitrij Gluchovskij
Översättare: Ola Wallin

Det var en ung och energisk Dmitrij Gluchovskij som stormade in i samtidskulturen med sin dystopiska framtidsskildring. När "Metro 2033" kom ut på svenska 2009 sålde den i tiotusentals exemplar utan någon som helst marknadsföring och hade framgångar också som datorspel.

I uppföljaren "Metro 2034" försköt Gluchovskij perspektivet bort från berättelsen om den unge Artiom och vi fick följa helt andra personer i den underjordiska tillvaron efter apokalypsen. Den andra boken har dessutom ett helt annat berättargrepp och till och med annat språk jämfört med debuten, ett mindre direkt och mer filosofiskt anslag.

I den tredje och avslutande "Metro 2035", som nu är aktuell, sammanför författaren två av huvudpersonerna från de tidigare romanerna. Den unge Artiom möter krönikeskrivande Homeros och de ger sig ut på en ny resa genom tunnlarna under Moskva. På stationen Teatralnaja påstås det finnas en telegrafist med uppgifter om radiosignaler från jordytan. Kan det finnas människor som överlevt ovan jord? Finns det en annan värld därute?

Under de åtminstone tio år som ligger mellan den första och den tredje delen i Metro-sviten har Dmitrij Gluchovskij varit i ständig utveckling som författare. Mellan Metro-böckerna har han också gett ut en rad andra romaner där han prövat nya grepp. I "Metro 2035" har han dragit ned på tempot. Han låter handlingen utvecklas långsammare med större utrymme för sidospår och fördjupning i romanfigurerna. Och så har Gluchovskij vässat sin samtidskritiska udd mitt i framtidsfantasierna.

I takt med att det går upp för invånarna i Moskvas icke-fungerande tunnelbana att deras världsbild kanske inte stämmer, att de i själva verket hålls instängda under jord av en auktoritär regim som påstår att allt utanför är farligt och alla är deras fiender, så visar det sig att Moskvaborna hellre håller fast vid sin torftiga underjordiska värld än ger sig ut i friheten.

Det låter lite enkelspårigt beskrivet i ett par kort meningar. Men Gluchovskij lyckas på ett nyanserat sätt gestalta en av de viktigaste debatterna om hur det ryska samhället ser ut just nu utan att ta skärpan ur spänningen och underhållningen i berättelsen.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".