Författaren och poeten Johannes Anyuru.
Johannes Anyuru, som ansågs förutspå framtiden med sin roman "De kommer att drunkna i sina mödrars tårar". Foto: Khim Efraimsson.

Årskrönika litteratur: Känslan av att verkligheten slår fiktionen förstärktes

"Litteratur och verklighet lindade sig in i varandra"
4:21 min

Lina Kalmteg funderar på om litteraturen var lika dyster som verkligheten 2017.

"Miljontals människor världen över förstår det där med att läsa böcker för nöjes skull, men svenskarna ser det som en form av koloskopi. Om de skulle dela ut ett Nobelpris i mat skulle de ge det till quinoa."

Så skrev den amerikanske författaren, kolumnisten och radioprofilen Garrison Keillor i Washington post om Svenska Akademiens beslut att ge Nobelpriset i litteratur till japansk-brittiske Kazuo Ishiguro.

Texten fick stor spridning och många garvade åt det där humorlösa landet långt bort i Europa.

Garrison Keillor kommer nog inte att skriva mer om den svenska litteraturen. För några veckor sedan avslöjades det att han utsatt kvinnor för sexuella trakasserier och han har - som så många andra i höst - fått avsluta flera av sina uppdrag. Även Svenska Akademien har ju som bekant solkats ned en del på den här korta tiden.

Men: ligger det något i vad Garrison Keillor också påstod, att svensk litteratur mest består av mörka små historier, "där människor är väldigt tysta och det börjar snöa och sen skäller en hund och någon sträcker sig efter en flaska med Akvavit"? Hur såg det ut 2017?

En av årets mest omtalade romaner - både i Sverige och världen - gavs ut redan 1985: kanadensiska Margaret Atwoods "The handmaid's tale", "Tjänarinnans berättelse". Filmatiseringen har fått boken - som skildrar ett framtida USA med en regim som använder kvinnor som avelsdjur - att toppa försäljningslistor och att ges ut i ny svensk utgåva. Att se serien 2017 är som att få samtiden nedtryckt i halsen.

Även brittiske George Orwells nästan 70 år gamla framtidsvision "1984" fick av politiska skäl ett uppsving i år.

Mitt i detta har en rätt skrämmande skildring av vårt land en bit framåt i tiden blivit en av årets mest uppmärksammade böcker i Sverige. Jag tänker naturligtvis på Johannes Anyurus Augustprisvinnare "De kommer att drunkna i sina mödrars tårar", som på ett smart sätt gestaltar de just nu största frågorna, som terror och integration.

Dystopin, som inleds med ett terrorattentat som inte blir som planerat, krockade med verkligheten kort efter att den gavs ut. Närmare bestämt fredagen sjunde april, då en lastbil kördes i hög hastighet på Drottninggatan i Stockholm och dödade fem människor. Medierna sökte sig genast till Johannes Anyuru, som ansågs ha förutspått händelsen.

Litteratur och verklighet lindade sig in i varandra. Och liksom vid så många tillfällen senaste året förstärktes känslan av att verkligheten slår fiktionen.

Samtidens stora ämnen har präglat flera av årets andra svenska böcker, som den språkligt så exakta Sigrid Combüchens "Sidonie och Nathalie" som skildrar två kvinnors flykt under andra världskriget. Även några av de främsta översatta verken har tagit upp ämnen som rasism, migration och flykt. Bland de allra mest läsvärda finns amerikanska Claudia Rankines essädiktbok "Medborgare", som får läsaren att förstå hur rasism kan kännas, och Colson Whiteheads fantastiska roman Den underjordiska järnvägen liksom pakistanske Mohsin Hamids Exit väst.

Alltså: Det har på sina håll varit ett rätt allvarligt år i litteraturen - men det gäller inte bara Sverige.

Så har det varit ett år för politiserad litteratur? Nej! I stället har ovanligt många romaner med medvetet språk och form tagit sig an samtiden på icke övertydliga vis, samtidigt som - det är viktigt på påpeka - flera av dem är tidlöst allmänmänskliga. Det är nödvändigtvis inga verklighetsskildringar rakt av, utan riktiga roman-romaner.

Men de visar också att det är oundvikligt att komma undan samtiden just nu - även på boksidorna.

Vi har ändrat i texten eftersom flera har hört av sig om en formulering kring terrorattentatet i Stockholm i april.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".