Underkastelse på Göteborg Stadsteater, med Fredrik Evers
Fredrik Evers i Underkastelse av Michel Houllebecq på Göteborgs Stadsteater Foto: Ola Kjelbye

Sverigepremiär för Houellebecqs Underkastelse

"Han fångar en samtida ton"
5:50 min

På fredag är det Sverigepremiär för teaterversionen av författaren Michel Houellebecqs roman Underkastelse på Göteborgs Stadsteater.

Underkastelse är en dystopisk berättelse om ett framtida Frankrike där Muslimska brödraskapet har tagit makten och där universitetsläraren Francois tampas med såväl den egna identiteten som det nya samhälle som växer fram under det islamistiska styret

– Vi lever ju i en tid där det finns väldigt mycket rädsla. Där vi stänger gränser. Vi ifrågasätter EU. Högerpopulism är på frammarsch. Och den här historien sätter fingret på väldigt många saker i det där. I det här fallet på rädslan. Rädsla för att man en dag ska vakna upp i ett samhälle där ett politiskt system är ersatt av ett annat. Alltså ett uppförstorat scenario. Det är ren science fiction det här. Och rädslan för ett sådant scenario det är en av drivkrafterna i Underkastelse, säger regissören Emil Graffman, som tillsammans med Lucas Svensson även har gjort manusbearbetningen av Houllebecqs roman för teater. 

Underkastelse är en politisk satir som väckte stor uppståndelse när den släpptes i Frankrike för två år sedan. Främst för sitt sätt att på ett dystopiskt vis gestalta ett Frankrike där ett muslimskt parti, baserat på traditionalistiska, patriarkala värden vinner presidentvalet i Frankrike år 2022. Inte minst då boken dessutom, av ett rent sammanträffande, publicerades samma dag som attentatet mot Charlie Hebdo, vars nummer dessutom hade Houellebecq själv på omslaget. Michel Houellebecq kom att åtalas för rasistiska förolämpningar och uppmaning till rashat, ställdes inför rätta men friades senare i Domstol. För Emil Graffman var det dock inget svårt val att ta sig an Underkastelse som Pjäs.

– Ända sedan Elemantpartiklarna, som kom ut för snart tjugo år sedan, har Michel Houellebecq och hans språk varit en del av hur jag uppfattar och definierar strömningar, tendenser och känslor i tillvaron. Han har ett sätt att fånga upp rädslor, drömmar och besvikelser utan att moralisera. Man skulle kunna säga att han fångar en samtida ton, en västerländsk ton av brist på centrum och andlighet på ett unikt sätt.

I Göteborgs Stadsteaters tolkning av Underkastelse är alltså berättelsen framförd i monologform av skådespelaren Fredrik Evers. Och för honom har det inte varit en helt lätt utmaning att tränga in i universitetsläraren Francois. En karaktär vars val och motiv inte alltid ter sig rakt igenom genomsympatiska. Och med en kvinnosyn som inte är den mest moderna.

– Det har sannerligen varit en spännande, en ganska tungrodd resa. Han är inte den enklaste att gå in i. Det här är inte någon protagonist i vanlig bemärkelse. Vi skådespelare vill ju gärna i alla fall hitta spår av att bli omtyckta på scenen. Om vi så spelar antagonister, Jago eller någon annan av våra stora dramatiska figurer, så finns det ju alltid en vilja att förstå honom. Eller åtminstone få publiken att känna med honom eller åtminstone förstå val och så vidare. I det här fallet är det en ganska svårbemästrad resa.

Men i de repetitionen som har gjorts inför publik har Fredrik Evers ändå kunnat se att det finns försonande drag hos Francois. Drag som bidrar till igenkänning och kanske även en viss förståelse.

– Ensamheten som han bär på. Den kan folk känna igen sig i och relatera till. Ett Utanförskapet i ett samhälle som man kanske inte riktigt hittar sin plats, den kan man känna igen sig i. Sen hans sätt att tackla det på, det kanske man inte riktigt kan känna igen sig. Men det et har varit det lustfyllda i det. Att se att han har förlåtande drag på något sätt. Och de bygger ju på en stor i smärta i honom. 

Och på frågan på ifall det finns någon risk att piska på och underblåsa islamofobiska strömningar i samhället med en monolog om ett skräckscenario där muslimska brödraskapet har tagit makten har Emil Graffman ett tydligt svar.

– Nej.  Därför att Houllebeqc har skrivit en, och det tycker jag är väldigt tydligt, 'västofobisk' text. Den analyserar och genomlyser ämnen som främlingsrädsla och rasism. Visst kan vissa karaktärer i texten uttrycker sig islamofobiskt eller rasistiskt, men hur ska vi kunna skildra främlingsfientlighet och islamofobi, eller ambivalens, utan att det ställs i ett sammanhang?

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".