Frances McDormand inspekterar sina köpta affischtavlor.
Frances McDormand inspekterar sina köpta affischtavlor. Foto: Twentieth Century Fox
RECENSION – FILM

Storartad Frances McDormand om moderlig vrede

Nina Asarnoj recenserar "Three billboards outside Ebbing, Missouri"
2:32 min

"Three billboards outside Ebbing, Missouri" är ett starkt arbetarklassdrama om en mor vars dotter mördas, och som förklarar krig mot ortens passiva polisväsende.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Filmens titel: Three billboards outside Ebbing, Missouri
Regissör: Martin McDonagh
Manus: Martin McDonagh
Skådespelare: Frances McDormand, Woody Harrelson, Sam Rockwell
Genre: Dramakomedi
Betyg: 4 av 5

När Frances McDormand blev erbjuden rollen som Mildred Hayes ville hon först inte ha den. Hon var 58 år vid frågetillfället och tyckte det verkade osannolikt att en så gammal kvinna ur arbetarklassen skulle ha en tonårsdotter. Att få barn sent är en medelklassgrej.

Men dramatikern och regissören Martin McDonagh som också skrivit det briljanta manuset till ”Three billboards outside Ebbing, Missouri”, övertalade henne. Och tur var det, för det här är Frances McDormands film.

Hennes hår och ansikte har ungefär samma grågula ton som det vissna gräset där filmtitelns affischtavlor står. Placerade vid den gamla infarten till den sömniga småstaden Ebbing. Det är som om färgerna blåst och regnat bort i samband med mordet. Som att Mildred Hayes blick blir den lins som filmen visas igenom.

Det öde område där hon köpt annonsutrymme, och offentligt anklagar polisen för att inte sköta sitt jobb, är också den plats där hennes dotter dog. Eller som det står i svart på rött på en av de tre affischtavlorna: ”Raped while dying”. Men Mildred Hayes är ingen vanlig mammagråterska, hennes tonårsson tittar mer på henne som om hon vore en osäkrad granat vid frukostbordet.

Mammans vrede är av det slag som de gamla grekerna skrev om. Och raseriet är framförallt riktat mot poliserna i staden som inte lyckats lösa mordet. Även om amatörpsykologen i mig anar att Mildred Hayes är en sådan som hellre slåss än gråter. Men så är det verkligen en ovanligt dysfunktionell polisstation också.

Filmen rör sig på ett helt eget genreöverskridande sätt mellan slapstick och svart drama och lyckas till och med inkludera ett sockersött äktenskap mellan polischefen och hans bokmärkesfru.

Men det är Frances McDormand som bär filmen. Hon är numera lite av en expert på att spela rivjärn med hjärta, hon gjorde det även i den geniala miniserien ”Olive Kitteridge”. Rivjärnet är faktiskt en riktigt funktionell kvinnoroll för den som tröttnat på att behaga. En befriande och högaktuell utväg som Frances McDormand gör till stor konst.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".