Författaren och poeten Mara Lee
Författaren och poeten Mara Lee är aktuell med den nya diktsamlingen "Kärleken och hatet" Foto: Märta Thisner
RECENSION – LITTERATUR

Mara Lee stannar på den säkra sidan

Hanna Jedvik om "Kärleken och hatet"
2:31 min

Den svenska poeten och författaren Mara Lee debuterade år 2000 med diktsamlingen "kom" och slog igenom på bred front med prosadebuten "Ladies" 2007. Henne nya bok heter "Kärleken och hatet" och är en diktsamling i fyra delar. Hanna Jedvik har läst.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Genre: Lyrik 
Författare: Mara Lee
Titel
: "Kärleken och hatet"

Jag läser "Kärleken och hatet" och antecknar: kärlek, moder, kyla, begär, barndom, övergivenhet och förakt. Men efter ordet hat formerar sig ett frågetecken i marginalen.

Mara Lee tar ut svängarna och utforskar språkets inneboende möjligheter och blir på köpet förvisso både teknisk och teoretisk på ett sätt som får mig att höja på ögonbrynen och fråga vad nu detta ska vara bra för. Lite för duktigt och tillrättalagt. Utstuderat liksom. Vad hon gör är dock att på detta sätt introducera grepp som hon sedan använder själv, snart inpå och återkommande boken igenom. Det är smart på ett festligt sätt och på så sätt får läsaren känna sig intelligent istället för tvärtom.

I "Kärleken och hatet" känns mycket av Mara Lees lyriska prosa igen. Det avskalade, lite kärva. Det där som leker med språket och ordens och formuleringarnas motpoler å ett sätt som ringar in och sätter fingret på det där som skaver. Hon lyckas dessutom ofta balansera precis på gränsen där motpolerna möts och går över i någonting annat.

Hon lyckas dessutom ofta balansera precis på gränsen där motpolerna möts och går över i någonting annat.

När värme förvandlas till kyla eller när passion blir till likgiltighet. Den här lite destruktiva balansgången och leken med gränser känns igen från hennes tidigare verk.

Och så var det där med hatet. Det ekar trots allt väl mycket med sin frånvaro. För här finns kärleken som bultar och blöder, här finns passionen och något som antyds gränsa till hat, men det förblir allt för vagt och outtalat. Hatet som bränner syns faktiskt inte mycket av. Där stannar Mara Lee på den säkra sidan och vågar inte ta klivet över till mörkret. Och det är lite synd. För det tror jag hade behövts för att denna lyriska undersökning skulle lysa riktigt starkt.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".