Susanna Levonen (Orfeo)
1 av 2
Susanna Levonen (Orfeo) på Norrlandsoperan i Umeå. (Bilden beskuren) Foto: Micke Sandström
Gustaf Bergendahl och Per Leffler ur Norrlandsoperans kör
2 av 2
Gustaf Bergendahl och Per Leffler ur Norrlandsoperans kör Foto: Micke Sandström
RECENSION - OPERA

Gluck, dödsriket och charmen på Norrlandsoperan

Per Feltzin: "Så enkelt, så klargörande och fördjupande."
3:24 min

Orfeus och Eurydike - en evig berättelse om längtan, kärlek och ett dödsrike. Igår kväll hade Glucks opera från 1762 premiär på Norrlandsoperan i Umeå.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Opera: Orfeo & Euridice/Orfeus och Eurydike
Musik: Christoph Willibald Gluck
Libretto: Ranio de Calzabigi
Regissör: Åsa Kalmér
Dirigent: Olof Boman
Koreograf: Ö̈rjan Andersson
Scenografi & kostym: Bente Rolandsdotter
Medverkande: Susanna Levonen, Henriikka Gröndahl och Frida Johansson
Norrlandsoperans symfoniorkester och kör
Spelperiod: I Umeå tom 25 mars 2018, sedan på turné 7-18 april 2018 till Härnösand, Sundsvall och Östersund.

Och jag tog nattåget hem.

Det vore kanske att överdriva att jämföra en resa med nattåget längs Norrlandskusten med en färd till dödsriket men lite befinner jag mig i samma situation som Orfeus. Ska jag betvinga vinterfurierna eller ismonstren för att komma fram?

I Umeå har Åsa Kalmér gjort en uppsättning som faktisk tål att talas om i vardagliga termer och inte vila för mycket på den flertusenåriga grekiska myten. Det är nutid och furier och andar har beiga kläder och Orfeus och Eurydike bär svart respektive vitt...Och Amor rött.

Vi ser oss själva där på scenen och då menar jag det på flera sätt än ett. Bente Rolandsdotter har skänkt oss en briljant scenografi med några få antika pelare och längst bak en gigantisk vinklad spegel. Allt vi ser, ser vi både rakt framifrån och ovanifrån. Både ansikte mot ansikte och ett helikopterperspektiv. Så enkelt, så klargörande och fördjupande.

Åsa Kalmérs regi är närmast stiliserad och hon har valt att se det som en kärlekshistoria mellan två kvinnor. Det fungerar utmärkt eftersom Orfeus roll är skriven för en mezzo.

Det handlar om kärlek hur som helst. Jämvikten i en kärleksrelation. Vem ser vi när vi ser den andra? Är det oss själva eller är det en annan person? En drömbild?

När Orfeus, fast han inte får, ser på Eurydike när hon kommer tillbaka från dödsriket, eller som här en slags koma - vänder hon tillbaka för att det är fel sorts blick? Är Orfeus begär och längtan ett slags tvång?

Jag kan lista en hel del små funderingar som till exempel att dirigenten Olof Boman inte alltid får hela orkestern med i sin mycket livfulla tolkning eller att Susanna Levonen inte känns helt bekväm i den här senbarockmusiken, hon har för tung röst egentligen.

Men uppsättningens charm, den gåtfulla känsligheten, allvaret och skönheten i, till exempel, vardagsklädda furier och andar med gigantiska änglavingar på sig - den utstrålningen tycker jag mycket om.

P2 sänder inte operapremiären, men vill man höra mycket musik från Glucks opera rekommenderas Söndagsmorgon i P2 den 4 mars.

Mer om Scen- och musikrecensioner

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".