Bergmanpodden betygsätter Bergman. Bild ur filmen Törst från 1949. Foto: Louis Huch/AB Svensk Filmindustri
Bild ur filmen Törst från 1949 Foto: Louis Huch/AB Svensk Filmindustri
Bergmanpodden betygsätter Bergman

Törst - maniska tirader på tåg och lesbiskt möte i midsommarnatt

I Ingmar Bergmans bearbetning av Birgit Tengroths noveller får rastlösa själar kontakt med sina förbjudna begär.

Titel: Törst
Regissör: Ingmar Bergman
Manus: Herbert Grevenius efter en novellsamling av Birgit Tengroth
Foto: Gunnar Fischer
Skådespelare: Eva Henning, Birger Malmsten, Birgit Tengroth, Mimi Nelson, Hasse Ekman, Bengt Eklund m.fl.
Genre: Drama
Svensk premiär: 17 oktober 1949
Bergmanpoddens betyg: 3 av 5

I Ingmar Bergmans bearbetning av Birgit Tengroths noveller får rastlösa själar kontakt med sina förbjudna begär.

Filmen recenserades i Bergmanpoddens DEL 4 av Gunnar Bolin, Robert Fux och Anneli Dufva. Lyssna på hela samtalet här!

Robert Fux ger betyget 3:

- Ett av mina första intryck var: gud vad de pratar! De pratar och pratar på ett sätt som nästan är farslikt. Men det är också karaktärsbundet, Eva Hennings rollfigur Rut är närmast maniskt sprudlande ibland och det blir en intressant kontrast till vad som komma skall. Kvinnoporträtten har feministiska drag, abortfrågan tas upp på ett för tiden nog utmanande sätt. Bland balettdansarna på operan skildras hierarki och konkurrens men också solidaritet mellan kvinnor. Dessutom finns de subversiva scenerna där en lesbisk relation antyds.

Gunnar Bolin ger betyget 3:

- Birgit Tengroths novellsamling som filmen bygger på var ju redan då väldigt känd och omtalad för hur öppet den skildrade sexualitet och särskilt kvinnlig sexualitet. Och kvinnors utsatthet är på flera sätt är ett genomgående tema i Bergmans tidiga filmer. En annan sak jag tänkte på är hur kritikerna då det begav sig sågade de "dåliga kulisserna" som syns genom tågfönstren. Men jag kan inte tänka mig att det var meningen att de skulle vara realistiska, de är ju mer som symbolbilder.

Anneli Dufva ger betyget 3:

- Jag funderade över aborten, var det verkligen skildring av en fri kvinna eller ska den visa att detta kommer kvinnan för alltid  att ångra. Det kändes också som om han velat kontrastera mellan en man och en ”riktig man” i Ruts förra och nuvarande relation. Jag tänkte på Hasse Ekmans Flicka och hyacinter som gjordes året efter, med delvis samma rollista och flera likheter i övrigt. Det är något med den här tiden, filmerna börjar utforska människans psykologi. Och det är fortfarande så tabu att det kan användas nästan som skräckfilmsinslag!

Snittbetyg: 3

Mer om Film- och tv-recensioner

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".