Agatha-Christine granndetektiven på sitt nya kontor.
Agatha-Christine granndetektiven på sitt nya kontor.
RECENSION – FILM

Trivsam och snyggt färgsatt mysterievardag i "Agatha - granndetektiven"

Nina Asarnoj recenserar barnfilmen "Agatha - granndetektiven"
2:45 min

Den animerade dansk-svenska barnfilmen "Agatha – granndetektiven" handlar om tioåriga Agatha som har eget deckarkontor i källaren.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Filmens titel: Agatha – granndetektiven
Regi:
Karla von Bengtson
Manus:
Karla von Bengtson
Skådespelare (röster):
Ida Höglund Stenmarck, Vanna Rosenberg, Leif Andrée m.fl. 
Genre:
Barnfilm 
Betyg:
3 av 5

Agatha är ny i sta’n, hon har flyttat dit med sin ensamstående mamma, en irriterande tonårssyster och en gullig lillebror som måste passas. Det första Agatha gör är att installera sig och sitt deckarkontor i hyreshusets källare. Där inreder hon med karta, en hemsnickrad drönare som går att koppla till en skrivare och eget skrivbord.

Klädd i mörkröd kavaj och en Ture Sventon-inspirerad hatt avviker hon från normen på ett sätt som familjen vant sig vid men som ändå oroar dem. Lite som i Goran Kapetanovic film Krig, där den elvaåreige huvudpersonen Malte var besatt av krigshistoria. Föräldrar vet att de borde låta sina barn få vara särlingar, men samtidigt finns det en vuxendröm om normalitet och anpassning. Men Agatha är mer besatt av att lösa mysterier än att skaffa nya kompisar.

Agatha - granndetektiven har ett helt eget bildspråk med dova, lite smutsiga färger och svarta kanter på figurerna. Vinrött, pumpaorange, gröna och bruna toner. Lite påminner det om barnboksskaparen Olof Landströms fina Nisseböcker. Ett obestämt men mycket trivsamt femtiotal.

Rösterna skapar stark närvaro, Vanna Rosenbergs skönt tajmade polismamma är egentligen lika udda som sin dotter och pratar tonårslingo så att hennes egna barn knappt förstår vad hon säger. Det finns också en krass vardag i filmen som känns rolig och lite ovanlig i animerade sammanhang. En av huvudkonflikterna är att de äldre barnen hela tiden måste hoppa in som barnvakter i väntan på förskoleplats till lillebror. För hela familjen är utan socialt sammanhang i den nya staden.

Jag såg Agatha – granndetektiven tillsammans med en elvaårig person som verkligen gillade filmen, framförallt Agathas tekniska skills, att hon uppfunnit sina deckarprylar själv och att mysteriet var spännande, men för mig som vuxen var det färgsättningen, miljöerna och de skruvade men autentiska rösterna som förvandlade 2D till känslomässig 3D.

Mer om Film- och tv-recensioner

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".