Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Författaren Arelis Uribe.
1 av 2
Författaren Arelis Uribe. Foto: Privat.
Marcela Fuentealba, förläggare i Santiago, Chile.
2 av 2
Marcela Fuentealba, förläggare i Santiago, Chile. Foto: Lotten Collin/Sveriges Radio.
REPORTAGE

Feministiska litteraturscenen växer i Chile

"Jag var naiv nog att tro att litteraturvärlden var bättre än vilket kommentarsfält som helst på internet"
12 min

I Chile har en allt starkare feministisk litteraturscen växt fram de senaste åren. Flera unga författare har fått stor uppmärksamhet för politiska romaner med kvinnliga subjekt som rör sig utanför de traditionella machostrukturerna.

Och när #metoo-kampanjen tog fart i höstas krokade den i en redan befintlig debatt i Chile om kvinnors plats i kulturlivet och samhället. Vår Latinamerikakorrespondent reste till Santiago och träffade två författare och en förlagsredaktör för att prata om den chilenska feminismen.

– Jag kan inte låta bli att visa dig det här, säger författaren Camila Gutiérrez när jag frågar vad #metoo-kampanjen fått för konsekvenser i Chile. 

Hon klickar fram Facebook på datorn, och visar ett färskt inlägg från en kvinna som skriver att hon blivit våldtagen av en känd poet. Kommentarstråden är lång.

– En förlagsredaktör gick ut och försvarade poeten, sa att han minsann inte var en professionell våldtäktsman. Många attackerade kvinnan. Det chockade mig. Jag var naiv nog att tro att litteraturvärlden var bättre än vilket kommentarsfält som helst på internet. Sedan fick det mig att inse en sak till: Att det är en stor skillnad på att vara en manlig och kvinnlig författare, säger Camila Gutiérrez.

– En manlig författare som är odräglig och beter sig som skit – han beskrivs som ett geni, en man med karaktär. Om du som kvinna beter dig likadant är du bara en bitter kärring som inte har fått kuk, säger Camila Gutiérrez, och tittar på sedan förskräckt på min mikrofon.

– Förlåt för att jag är så vulgär!

Camila Gutiérrez är vulgär. I tal och i skrift. Hon blev känd för chilenarna när hennes blogg på internet, ”Joven y Alocada” (Ung och galen) blev en filmsuccé. Bloggen handlade om hennes uppväxt i en frikyrklig familj.

– När jag var tonåring försökte mina föräldrar kontrollera allt jag gjorde. Jag minns när jag hade sex med min dåvarande pojkvän. Hela kyrkan fick reda på det, och jag blev relegerad från den kristna skolan jag gick på. Han, däremot, fick gå kvar. Bloggen blev min frihet, där jag skrev anonymt om mitt liv, om mina flick- och pojkvänner, om sex, och om mitt gudstvivel, säger Camila Gutiérrez.

När filmen baserad på hennes blogg prisades på Sundance-festivalen för bästa manus hade Camila fortfarande inte berättat för sina föräldrar.

– Min mamma ringde mig när hon sett en notis i tidningen och frågade vad det här rörde sig om. Jag minns inte ens vad jag svarade, det var så traumatiskt. Men jag kände också en väldig lättnad över att min hemlighet blivit avslöjad, säger Camila Gutiérrez.

Hennes blogg gavs sedan ut i bokform, och för tre år sen släppte hon en självbiografisk roman, "No Te Ama" (Du är inte älskad) som också handlar om sex, kärleksrelationer och feminism. Och om hur hon gjort en illegal abort.

– Abortskildringar är alltid fyllda av skuld, skam, fysiskt och psykiskt lidande, och just därför kan du bli förlåten av samhället. Jag beskrev min abort som en enda stor befrielse, det var det bästa beslutet jag tagit i mitt liv. Det var kontroversiellt, säger Camila Gutiérrez, som fick mängder av hatbrev när boken kom ut. Men jag fick också mail från kvinnor som ville ha hjälp med att göra illegala aborter.

Nu skriver hon på en ny roman, som handlar om en flicka som blir kvar på jorden efter Armageddon. Camila vill lösgöra sig från etiketten ”feministisk författare”.

– För mig är feminismen en frigörande kraft. Så jag vill inte begränsa mig själv genom att bara skriva feministiska romaner och tillhöra en grupp feministiska författare, säger Camila Gutiérrez.

Precis som i Sverige har #metoo-kampanjen gett kanske allra starkast avtryck i Chiles kulturliv: Vittnesmål om sexuella övergrepp och sexism inom musikscenen, teaterlivet och litteraturkretsar har fått stor uppmärksamhet, men också mött kritik från människor som varnar för en häxjakt.

En av kritikerna är Marcela Fuentealba, grundare till förlagen Hueders och Saposcat. Hon fyller två glas med isvatten och leder mig ut på kontorets vackra bakgård. Marcela skrev nyligen en uppmärksammad krönika med titeln ”Antifeminism”.

– De nya, radikala feministerna dömer så fort, de reducerar komplexa problem till något svartvitt och gör sig själva till offer. Relationer är svåra, kvinnor kan också vara våldsamma, och vi kan inte förvänta oss att männen ska vara någon slags gosedjur, säger Marcela Fuentealba.

Det visar sig att Marcela Fuentealba var förlagsredaktören som Camila Gutierrez talade om, hon som försvarade den våldtäktsanklagade poeten på Facebook.

– Så fort anklagelsen publicerades så avslutade hans två förlag samarbetet med honom, utan att han dömts i en domstol, säger Marcela. 

Trots att Marcela Fuentealba är kritisk till den feministiska litteraturdebatten – hon ironiserar över de skribenter som på senare tid kritiserat Pablo Nerudas kvinnosyn - så gläds hon över att alltfler kvinnor publiceras i Chile. Ett feministiskt förlag har grundats, och alltfler redaktörer är kvinnor.

– De samtida kvinnliga författarna bidrar med en annan syn på världen, en sorts galenskap, både i sina historier och sin stil, säger Marcela Fuentealba.

En av dem som publicerats på det nystartade feministiska förlaget är Arelis Uribe.

– Min bok fyller ett år idag, säger Arelis, och smeker omslaget på sin novellsamling "Quiltras", som ligger framför oss på bordet.

Quiltro är urfolket mapuches ord för gatuhund, men Arelis har böjt det till femininum i plural: gatu-tikar, eller hyndor på svenska.

– De mapuche-ord som överlevt och adopterats av spanska språket är ofta mindre värda, de beskriver något smutsigt och fult, som en byracka, säger Arelis Uribe.

I flera av de sju berättelserna i novellsamlingen dyker gatuhundar upp, ömt omvårdade av de kvinnliga huvudpersonerna. Männen är knappt närvarande, de rör sig i periferin, i form av en avlägsen internetkärlek, eller en överbeskyddande bror.

– Jag ville skriva en bok med kvinnliga subjekt som pratade om något annat än om män, säger Arelis Uribe.

Hennes huvudpersoner kämpar för att gå på universitetet, för att återförenas en förvunnen kusin, för att hitta en hund åt mormor.

– Det enda kvinnorna har gemensamt är sitt kön. I övrigt är de från olika samhällsklasser, platser, kulturer. Det var också ett syfte med novellsamlingen: Att visa hur olika förutsättningar vi har, även om vi lever i ett samhälle där vårt kön definierar oss, säger Arelis.

Arelis Uribes novellsamling blev kritikerrosad i Chile, och hon beskrivs som en av de nya feministiska författarna. Jag frågar om hon, precis som Camila Gutierrez, tycker att den etiketten är jobbig att bära på. Arelis skakar på huvudet.

– Chile går igenom en feministisk boom just nu. Jag marknadsfördes som en feministisk författare, och det genererade mycket uppmärksamhet och entusiasm. Det känns som att chilenarna gått och längtat efter feministisk litteratur, säger Arelis Uribe.

– Jag berättar om mitt möte med förlagsredaktören Marcela Fuentealba, om hennes kritik mot feminismen, och oron över häxjakten i "metoo-kampanjens spår. Arelis säger att hon inte ser någon anledning till att ifrågasätta kvinnor som utsatts för sexuella övergrepp, att berätta är svårt nog ändå.

– Men själv känner jag just nu ett behov av att förnya och granska min egen feminism. Jag har alltid varit feministpolis, stått på en moralisk pidestal och berättat hur en bra feminist ska vara, och jag har varit snabb att döma andra i tidningskolumner jag skrivit till exempel. Men nu har jag insett att jag måste rannsaka mig själv först. Jag reproducerar patriarkala strukturer precis som alla andra, som när jag tänker att jag måste vara smal, eller att jag inte ska ha ett rykte om att ligga runt, säger Arelis Uribe.

– Jag har insett att jag måste förändra mig själv innan jag kräver att alla andra ska vara perfekta. Jag har inte börjat skriva den än, men min nästa bok kommer förmodligen kretsa kring det: Hur vi ska bekämpa patriarkatet som vi alla bär inombords, säger Arelis Uribe.

Mer om Litteratur

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".