Michael Johansson och Clay Ketter komplettera varandra väl.
RECENSION – KONST

Vardagspussel och apokalyptiska abstraktioner från konstnärerna Clay Ketter och Michael Johansson

Måns Hirschfeldt: Vackert och oroväckande
2:31 min

På Kristinehamns Konstmuseum visas utställningen The Sultans of Salvage som sammanför konstnärerna Clay Ketter och Michael Johansson. Måns Hirschfeldt har varit där och tittat.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

The Sultans of Salvage betyder ungefär "frälsningens sultaner" berättar audioguiden i mina öron och missar på så vis den mer vardagliga betydelsen av salvage: återvinna eller bärga. Den innebörden är å andra sidan helt uppenbar i hur både Johansson och Ketter mycket handgripligt arbetar, om än på olika sätt.

Michael Johansson har byggt en kub, flera meter hög och bred. Den består av lastpallar, vattentankar, oljefat, containrar, två hela bilar och släpvagnar, allting minutiöst travat och sammanfogat i en slags tredimensionellt tetris-pressylta. Det är maffigt och noggrant. Minimalism och maximalism på samma gång.

Ett annat av verk heter just "Tetris". I en garderobsöppning har madrasser, filtar, kartonger och annat tätt packats till en rutmönstrad yta av papp, tyg och plast. Det är ett, på gränsen till manisk koordinerat vardagspussel, och i all sin visuella lust så ruvar Johanssons skulpturer också på mörkare tankar om ordningens och tingens gränser.

Clay Ketter å sin sida river ut och plattar till. Slitna dockhus har vecklats ut i konstruktivistiska färgfält och här visas hans klassiska trace-paintings med lämningar av uttjänt köksinredning.

Tidigare har jag tänkt på det där verken som abstraktioner av det "lilla livets" spår och minnen men idag har de hamnat i annan takt med tiden och jag ser också en mer apokalyptisk sida av övergivenheten.

Den känslan förstärks onekligen av det stora verket "Leviathan" som hänger i entrén till konstmuseet. Ketter har tagit ett satellitfoto av staden Columbine i USA, manipulerat det så att gatubilden bildar ett symmetriskt mönster, lika delar barockträdgård och rymdmonster.
Men inga vägar leder därifrån. De är alla hopsnärjda i ett självtillräckligt, kortslutet kretslopp. Den är en otroligt associationsrik bild, inte för inte liknar den ett Rorschach-mönster, lika vackert som oroväckande. Kanske kommer The Sultans of Salvage försent?

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".