RECENSION - LITTERATUR

Svåra frågor men alltför mycket av konstruktion i "Mördarens mamma"

2:32 min

Ida Linde har tidigare skrivit romaner den flerfaldigt prisbelönade "Norrut åker man för att dö". Nu är hon aktuell med "Mördarens mamma".

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: Mördarens mamma
Författare: Ida Linde (Har även skrivit "En kärleksförklaring" och "Norrut åker man för att dö")

Redan på första sidan ställer den lilla pojken frågan: Skulle du älska mig om jag dödade någon? Och hon svarar: ja.

Där utsägs vad kommer att ske i "Mördarens mamma". Det är mamman som berättar, en ensam kvinna, som någonstans på vägen oklart hur har tagit hand om denna pojke hon aldrig vill kalla sin son, hon haltar, bor i höghus och tittar på grannarnas tv, förmår inte att köpa en ny kniv när hennes enda försvunnit. Samtidigt jobbar hon som redaktionssekreterare och kan säga om en klänning att den ger stringens, eller är ängsligt duvdunsblå.

Mördarens mamma har stoppat sin egen kylslagna mors aska i örat efter hennes död men det är nog inte realism man ska avkräva denna roman som kretsar kring de onda drömmar, som pojken redan som liten berättar för henne, om att döda eller låta kattungar svälta ihjäl, och det är drömmar som även modern haft och som hon tror kan ha förts över på pojken. De lever i en symbios ända tills den dag han dödar en människa och hamnar i fängelse, och modern kommer att gå dit ibland och ibland inte, se andra män och undra: skulle de också ha dödat om de haft mig som mor?

Det är ett tungt ämne Ida Linde tagit sig an, och romanen ställer frågor nästan omöjliga att besvara utan att förråda någon men där finns alltför ofta en otymplighet i språket och i tidsperspektivet, detta oklara efteråt, som i satsen: ”även om förlåtelse var ett ord som aldrig yttrades mellan oss, vi kunde ju inte förstå den utan bara leva dess innebörd”. Vad betyder det? Och i vilket nu utsägs det?

Andra halvan av romanen skildrar hennes möte med en annan mördares mamma, som symboliskt heter Grace, och som hon kommer att inleda en kärleksaffär med, en sorts nystart som genast förgiftas av den gamla misstänksamheten.

Den knapphändighet och underbara gleshet som kännetecknat Ida Lindes tidigare romaner har i "Mördarens mamma" ersatts av en konstruktion som människorna inte riktigt ryms i.  Och till slut blir det både alltför övertydligt och vagt då olika alternativa skeenden vecklar ut sig, allt yttras och tas tillbaka i denna berättelse om att lämna sig själv och kanske bli en annan.  

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista