Tallskog invid ett kalhygge. Lilla Björnberget, Enviken.
Tallskog invid ett kalhygge. Lilla Björnberget, Enviken. Foto: Alva Snis/Sveriges Radio.

Kulturkrönikan: Skogens rötter i svensk barnlitteratur

3:30 min

I veckans kulturkrönika ser Matilda Källén hur skogens rötter tar ett allt fastare grepp om den svenska barnlitteraturen.

Krönika: Detta är en personlig betraktelse. Åsikter som uttrycks är krönikörens egna.

När Svenska Barnboksinstitutet i veckan presenterade sin årliga Bokprovning med statistik och information om förra årets barnboksutgivning fanns ett nytt ord bland ämnesorden: skogsavverkning.

Det är kanske inte så konstigt, med tanke på att skogen som tema eller rent av huvudperson blir allt vanligare i särskilt den svenska barn- och ungdomslitteraturen – trots att, eller kanske just för att, urbaniseringen fortgår och landsbygden töms.

Det är en skog som inte längre håller sig i bakgrunden.

Men det är en annan skog som möter läsaren i dag än den som fungerade som sagoland hos Elsa Beskow eller lekplats hos Astrid Lindgren. Det är en skog som inte längre håller sig i bakgrunden, som inte längre nöjer sig med att fungera som en lekens trygga, idylliska fond. Skogens djur får komma till tals, men allt oftare också skogen själv, som eget väsen eller ett naturens språkrör med kraft och vilja, inte sällan uppretad efter år av avverkning och intrång. Det är en påminnelse som återkommer, om att vi faktiskt inte är mer än gäster bland träden. I dagens skildringar har skogen liksom blivit mer hotfull, men inte utan sina skäl.

Omslaget till Madeleine Bäcks ungdomsroman "Jorden vaknar" från just 2017 för tankarna till SVT-serien "Jordskott": rötter som slingrar sig allt närmare, som hotar att ta över. Precis som i tv-serien har något urgammalt vaknat till liv i skogarna, något som fanns där långt innan människorna, och precis som i tv-serien och i många av de ungdomsböcker där skogen spelar en stor roll, är det här också en berättelse om att leva på glesbygden. "Bruksortsnoir", skriver Steven Ekholm i sin DN-recension – en träffande beskrivning som också skulle kunna appliceras på "Cirkeln" och Pax-böckerna. För om skogen vaknar till liv, blir det ju de som lever närmast som får möta och tämja dess vrede, även om ansvaret för intrånget ligger någon helt annanstans.

Jag tänker att det har skett en slags återförtrollning av skogen, i takt med att den blivit oss allt mer avlägsen och i takt med att människans inverkan på naturen blivit allt mer ifrågasatt. När skogen inte längre ses som något som finns till för oss, blir den istället en främmande, magisk plats, både lockande och viktig att skildra, kanske skrämmande men trygg om den behandlas rätt.

Jag tänker att det har skett en slags återförtrollning av skogen, i takt med att den blivit oss allt mer avlägsen.

För det, konstaterar Svenska Barnboksinstitutet, fanns också närvarande bland förra årets barnböcker: skogen som tillflyktsort. Till exempel i Kitty Crowthers bilderbok "Sagor om natten", som hon gav ut direkt på svenskt förlag eftersom bokens berättelser om vad som försiggår i skogen om natten kändes "skandinaviska". I Mamma Björns godnattsagor är skogen ett hem.

2010 belönades Kitty Crowther med Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne, ALMA-priset. På tisdag delas årets pris ut, och också bland de nominerade slingrar skogen sig in, genom Linda Bondestams illustrationer, Murti Bunantas indonesiska sagor och Neil Gaimans fascination för det uråldriga, det som alltid varit.

Det som söker revansch.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".