CAMILLA LÄCKBERG
Författaren Camilla Läckberg är en av få som kan leva gott på sitt författarskap. Foto: Noella Johansson/TT
KULTURKRÖNIKAN

Kulturkrönikan: Författarna bortom flärden

"Som om författare är något som man kan välja att bli. Bara så där"
3:35 min

Litteraturveckan i P1 går mot sitt slut och i veckans kulturkrönika skänker Kulturredaktionens Hanna Jedvik en tanke till alla författare i mellanskiktet, som sliter hårt. Långt bortom stora klirr i kassan, flärdfulla bjudningar och klippkort till tv-sofforna.

Krönika: Detta är en personlig betraktelse. Åsikter som uttrycks är krönikörens egna.

Jag klickar mig runt på deckarförfattaren Camilla Läckbergs Instagramkonto. Bilder från en resa till Las Vegas, en helkväll på krogen efter knytblusmanifestationen, yogapass och ett självporträtt i taxin på väg till Svenska Akademien när Agneta Pleijel ska prisas. Visst finns här vardagsliv, vällingfläckar och hårt arbete också. Det råder dock ingen tvekan om att Camilla Läckberg lever det goda livet i sin stora etagevåning i Stockholms innerstad. Och det kan hon väl vara värd, tänker jag. Vi är nog många som avundas framgångens sötma och det glamourösa författarlivet - trots att sanningen kanske ligger närmare rollfiguren Hannah Horvath i tv-serien Girls, med en ständig och ojämn kamp mot ett genombrott som aldrig kommer.

Det råder dock ingen tvekan om att Camilla Läckberg lever det goda livet i sin stora etagevåning i Stockholms innerstad

I Sverige sliter de flesta författare hårt i mellanskiktet. Enligt siffror från Sveriges Författarförbund är det endast tio procent, alltså trehundra, av deras tretusen medlemmar som kan försörja sig på inkomster från sin litterära verksamhet och då är alltså framträdanden, biblioteksersättning och stipendier inräknat utöver försäljningen. Och om vi räknar dem som kan försörja sig och rent av vara välbeställda på inkomsterna från enbart sin bokförsäljning – ja då är antalet betydligt färre. 

Det här vet alla som skriver. Men att skriva är för de allra flesta författare en så pass givande och stimulerande att man väljer att tråckla ihop livet ändå. Med hjälp av anställningar på hel- eller deltid vid sidan om skrivandet, eller genom att kuska runt på vägarna och göra författarbesök på skolor och bibliotek. Ändå har jag många gånger hört från förlag och författarorganisationer om hur de ständigt blir kontaktade av personer som dem undrar "hur de blir författare". Eller hur "de ska få sin historia berättad". Eller om att de vill skriva en bok på föräldraledigheten. Som om författare är något som man kan välja att bli. Bara så där. Lite som om att bestämma sig för att bli konstnär utan att kunna måla eller att bli it-miljonär utan att veta vad internet är.

Som om författare är något som man kan välja att bli. Bara så där.

Alla har förstås rätt att drömma, men det är onekligen lite svårt att förstå varför just föreställningen om det flärdfulla författarlivet har etsat sig fast så hårt. Speciellt med tanke på att det ligger så långt ifrån verkligheten. Och det är ju inte så att de som är framgångsrika, som Jan Guillou, Fredrik Backman, Jonas Jonasson och nämnda Läckberg, inte har slitit hårt och gjort stora satsningar. Åtminstone i ett visst skede av författarbanan.

Så när vi låter oss förtrollas av Jan Guillous jaktstuga eller Läckbergs supertrendiga badrum, så bör vi kanske stanna upp och minnas alla de författare som tjänar sisådär en månadslön på försäljningen från sin senaste bok. Som kanske tog fem år att skriva.

 

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".