Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
dockteater
Ur "Det nya riket". Foto: Elin Aldén/Malmö dockteater

Dockteater som förvandlar publik till vittnen

Tor Billgren har sett "Det nya riket"
2:31 min

I fredags var det premiär för ”Det nya riket” på Malmö Dockteater. Den beskrivs som ”En dokumentär dockteater för vuxna” och är skriven av Tove Olsson. För regin står Erik Holmström och i premiärpubliken satt Tor Billgren.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Det här är en föreställning om att förflytta sig – om att resa, fly och migrera.

Vi får följa författaren Tove i hennes arbete med att samla in berättelserna som pjäsen bygger på. Tovedockan spelas av Tove Olsson själv, och hon gör resten av de sammanlagt 15 rollerna tillsammans med Martin Pareto och Jonatan Rodriguez.

Det är flyktingen och läkaren Ammar, som förlorat sin familj på Medelhavet. Det är IT-företagaren Olof som fantiserar om ett hus vid samma Medelhav. Det är forskaren Jessica som drömmer om att passera NASA:s nålsöga och bli astronaut.

Men framför allt kretsar det kring Ali, och hans kamp för att passera nålsögat in i Sverige.

Scenerna varvas med nyhetsinslag om pandaungen Bao Bao, och hennes transport från USA till Kina. Där är det inte fråga om något nålsöga, snarare ett specialchartrat plan.

Det är förstås meningen att vi ska sätta i perspektiv och jämföra. Se villkoren för pandans resa, i ljuset av realiteterna kring flyktingarnas livsfarliga färder.

Och vad är egentligen karaktären Toves fobi för att få vatten i örat, mot att kapsejsa med en ranglig båt utanför Lampedusa?

Jag upplever en strävan efter att nyansera det vanligen så polariserade narrativet i migrationsfrågan, men föreställningen tenderar att misstänkliggöra dem som har frågor om saken.

Icke desto mindre: Genomförandet är lysande. Det finns en fantastisk precision i dockornas ögonrörelser och röster. Tonsäkerheten är total, särskilt dialogen mellan Tove och hennes psykolog Frida, gestaltad av Jonatan Rodriguez.

Skådespelarna är mikrofonförstärkta, vilket först verkar onödigt i den intima lokalen. Men det uppstår en särskild närhet, när deras andhämtning och darr på rösten får träda fram. En extra nervighet, som river ner distansen mellan publiken och dockorna. Plötsligt är vi inte publik längre, utan vittnen.

Mer om Scen- och musikrecensioner

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".