RECENSION - KONST

Lena Cronqvist-utställning saknar de största verken

2:39 min

Lena Cronqvist är ett av Sveriges största konstnärskap. Nu är hon aktuell med en utställning på Bohusläns museum där hon visar verk från de senaste 30 åren.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: Lena Cronqvist - i natur och helfigur
Plats: Konsthallen på Bohusläns museum
Konstnär: Lena Cronqvist
Tid: T.o.m den 2 september

Två små flickor skär i sina små dockföräldrar. Föräldrarna blöder från armar och ben, deras blickar är desperata och munnarna gapar så man ser de gluggiga tandraderna. Flickorna ler lugnt medan de genomför sitt välorganiserade experiment, som två minikirurger. Det är dubbelbottnat, å ena sidan dramatiskt, å andra sidan stillsamt, varmt och komiskt.

Lena Cronqvist är kanske mest känd för sina målningar av denna slags psykologiska skådespel, där huvudpersonerna är helgonlika blonda barn som inte är så oskyldiga som de ser ut, utan tvärtom rymmer inre liv och världar fyllda av våld och smärta som de laborerar runt i med ro.

På samma sätt gör hon bilder där komplexa kvinnogestalter har huvudrollen. Ofta i form av självporträtt, vilket också lett till att hennes konstnärskap tolkats som självbiografiskt snarare än som en lek med alter egon, ett vanligt feministiskt grepp för att studera olika roller.

I den här utställningen presenteras lite av varje – måleri, grafik och keramik. Det är nästan en retrospektiv, förutom att de starkaste verken från 70-talet lyser med sin frånvaro. Det senast tillkomna verket är rakubrända keramiska skulpturer, där rakubränningen med sitt karaktäristiska sotiga uttryck tyvärr tar över, och gör att de hamnar lite i skuggan av målningarna.

Här visas också några landskapsmålningar, eftersom det finns en geografisk koppling – Lena Cronqvist har nämligen under alla år tillbringat sommarhalvåret på Koster. De här färgrika klipplandskapen känns som ett sidospår och tillför kanske inte så mycket i sin egen rätt, men funkar som en breddning och nyansering av det annars motivmässigt väldigt sammanhållna konstnärskapet.

Mårten Castenfors, som är chef för Liljevalchs konsthall och var utställningskommissarie för den retrospektiv som gjordes där med Lena Cronqvist 2013, är den som än en gång står för inramningen och presentationen av detta konstnärskap.

Givet att Lena Cronqvist bilder är så pass välkända, och en viktig pusselbit i samtida svensk konst, så hade det varit fint med fler röster och angreppssätt på hennes arbete. Kanske får vi i framtiden se en utställning som tydligare situerar hennes konstnärskap, genom att exempelvis ge fler verktyg att tolka dess innehåll och förstå dess roll i relation till sin samtid. Jag längtar också efter nya verk som utmanar och kan mäta sig med hennes klassiker från 70- och 90-talet.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista