På Chesil Beach
Ian McEwan och det gifta paret Florence och Edward. Foto: Fredrik Persson/TT - NonStop Entertainment

Ian McEwan: Uppvaktningen och förlovningen var ett enda långt förspel

6:42 min

Ian McEwan är en av Englands mest omtyckta, prisade och filmatiserade författare. Kulturredaktionens Emma Engström har träffat Ian McEwan och regissören Dominic Cooke för att prata om brytningstiden på 60-talet, konsten att tjura och slumpen som tema.

Senast i raden av Ian McEwans verk som har blivit film är "På Chesil beach", en historia om ett nygift par i glappet mellan 50-talets konservativa könsroller och den sexuella revolutionen.

Den unga Florence träffar Edward, en man som inte tillhör samma samhällsklass som henne själv. Och snabbt har de gift sig, men fumlar och famlar och leker vuxna på smekmånadsresan till Chesil beach i Dorset.

Om man ville ha sex med en flicka fick man gifta sig med flickan.

De är så olika. Han gillar Chuck Berry. Hon har en mer borgerlig smak och drömmer om att bli stor inom klassisk musik. Han vill ha sex för det måste man på bröllopsnatten, och hon drar sig undan.

Att gifta sig var det enda sättet för många på den tiden att kunna ha sex. Ett säkert sätt att misslyckas med intimiteten, säger Ian McEwan.

– Det var för många det enda sättet att kunna ha sex. Uppvaktningen och förlovningen var ett enda långt förspel, så det var enorma förväntningar kring bröllopsnatten. Och med en sådan press blir det förstås misslyckanden och besvikelser, säger han.

McEwan ville placera sin relativt korta och enkla berättelse just i brytningstiden mellan ett konservativt samhälle med tydliga könsroller och en tid av starka sociala rörelser.

– P-pillret kom, tonåringen dök upp som konsumentgrupp. Den stelhet och formalitet som utmärkte relationer, inte bara mellan kvinnor och män utan och mellan generationer, allt detta höll på att förändras men hade inte än gjort det. Så man kunde lyssna på Chuck Berry, men om man ville ha sex med en flicka fick man gifta sig med flickan. Och det är Florences och Edwards berättelse.

Om de bara hade varit födda tre år senare, kanske i mitten av 40-talet skulle de ha kunnat se det som en möjlighet.

Men det är inte Edward som kommer med den minst konventionella idén för att lösa deras problem, det är Florence.

Florence föreslår att de ska ha ett öppet förhållande, något som är okonventionellt än idag, säger regissören Dominic Cooke, som har en lång karriär som teaterregissör bakom sig, men som långfilmsdebuterar med "På Chesil beach".

– Om de bara hade varit födda tre år senare, kanske i mitten av 40-talet skulle de ha kunnat se det som en möjlighet. För i mitten och slutet av 60-talet var ju alternativa kärleksrelationer något folk experimenterade med. Men då var tanken väldigt konstig och främmande.

Inte minst för Edward vars manliga stolthet riskerar att såras om han inte får ha sex med sin fru på bröllopsnatten, säger Dominic Cooke.

Det gör honom också väldigt tjurig, som ett barn som hänger sig åt den sortens destruktivt nejsägande när man inte får som man vill. Och det är en ganska underbar negativ känsla som man kan känna även som vuxen, säger Ian McEwan.

– Den där självdestruktiva hemskt underbara känslan av att inte agera i sitt eget bästa intresse. "Jag tänker inte följa med till cirkusen". "Jag vill inte HA någon choklad!".

Hade han bara uttryckt sina känslor, så hade hans liv blivit helt annorlunda, säger Ian McEwan och berör sitt eget återkommande tema: de ödesdigra slumpmässiga val, som man kan råka göra när man är som svagast. Som Edward i "På Chesil Beach" eller 13-åriga Briony i "Försoning", som förresten också blev film med Soirse Ronan i huvudrollen.

För Ian McEwan finns det en lockelse i att skildra livets möjligheter, det där "om bara". Och det var också det han ville förstärka i filmatiseringen, som han själv skrivit manus.

– Antingen tror man på ödet och någon styrande övernaturlig princip. Eller tror man som jag att en stor del av livet och vad som är viktigt för oss vilar helt på slumpen. Din mamma kanske bestämde att inte stanna hemma och tvätta håret och tog bussen till ett dansställe och träffade din pappa. Jag är inte så intresserad av vändpunkter som av av vilka flöden av effekter som kan komma från en enda händelse.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".