Per Lindström och Hannes Öberg i ”Vampyren”
Per Lindström och Hannes Öberg i ”Vampyren” Foto: Daniel Strandroth/Strandroths foto
RECENSION - OPERA

"Vampyren" på Läckö slott på blodigt allvar

3:26 min

En vampyr från tidigt 1800-tal dyker upp i slottsmiljö - på Läckö slott närmare bestämt där sommaroperan i år är den tyske Heinrich Marschners Vampyren.

Verk: ”Vampyren” (1828) (Sverigepremiär 2018)
Musik: Heinrich Marschner. 
Dirigent: Simon Phipps.
Regi: Johannes Schmid. 
Koreografi, co-director: Anna Holter
Scen & kostymdesign: Paul Garbers
Mask: Therésia Frisk
Ljus: Ronald Salas
Svensk text: Catarina Gnosspelius
Medverkande: Hannes Öberg, Vivianne Holmberg, Per Lindström, Staffan Liljas m.fl.
Läckö kammarorkester.
Spelperiod: tom 4 augusti 2018. I Opera i P2 29 september 2018.

Ta lite klassisk skräck, en del obehagligt våld, blod, gastkramande känslor, stora gester, skrattande överdrifter, sexualitet både på och mellan raderna - förkrympt eller förlöst.

Ta det för att berätta en vampyrhistoria man själv tror på. På så sätt gestaltar man en närmare 200 år gammal, helt otidsenlig opera och får den att upplevas riktigt fräsch och njutbar.

Regissören Johannes Schmid driver allt framåt med 110% fart och allvar, han ber inte om ursäkt alls för alla ytterligheter. Vampyren Hannes Öberg spelar hela kvällen med vitt uppspärrad mun så att både blodtörsten och huggtänderna syns tydligt... och rösten får höras fullt ut.

Hannes Öberg är en starkt lysande profil i en ensemble som blandar erfarna och oerfarna sångare tillsammans med Simon Phipps orkester där violinisterna får jobba särskilt hårt och alla blir bättre och bättre allteftersom kvällen blir sen.

Det handlar om en av de allra första berättelserna i den här genren, en novell som en i gänget runt Shelleys och Lord Byron skrev - John Polidori - och där Byron själv ska ha varit modellen för Lord Ruthven som ska döda och dricka blodet från tre unga ogifta kvinnor under ett dygn. Det här en av de allra första blodtörstiga aristokraterna. I den här uppsättningen finns tydliga paralleller till en Mozartsk Don Giovanni som närmast på autopilot förför kvinnorna. Samma tvång finns här men här är det evigt liv genom blod som driver beroendet för Lord Ruthven.

Marschners musik är tidtypiskt högdramatisk med melodi, attack och ibland folkton för att koppla de folkliga skrönorna tätare till berättelsen.

Så den här Sverigepremiären på en opera från 1828 ger mig - ja, kanske inte en jublande känsla, men jag sitter ändå med ett leende rakt igenom. Så roligt det kan vara med överdrifter.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".