Lennart Hagerfors
Foto: Sofia Runarsdotter

Ofött barn för handlingen framåt i Hagerfors roman "Inte hemma"

3:15 min

Lennart Hagerfors har tidigare skrivit om sin barndom i Kongo tillsammans med sina missionsföräldrar. Nya "Inte hemma" är en annorlunda fortsättning.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Författare: Lennart Hagerfors
Titel: Inte hemma
Förlag: Weyler förlag

Jag lägger ifrån mig den här hanterbart långa, 200 sidor, och behändigt kompakta berättelsen med ett tillfredsställt hummande. "Så trivsam", tänker jag. Nej, jag måste leta efter någon bättre synonym - kanske charmig? Ja, det kan funka. Ordboken föreslår "sällskaplig" och precis - det är det den är! En bok att hänga med en stund över en balja kaffe och ett smuligt småkake-samtal.

I sina tidigare uttalat självbiografiska böcker har Lennart i olika åldrar varit den som berättat om hemlöshet och bortkommenhet i såväl afrikansk hetta som stockholmsk enslighet. I "Inte hemma" är det den ofödde Lennart som håller låda. Han berättar om sina föräldrars och äldre syskons resa från värmen och vänligheten i Kongo till snön i ransoneringskupongs-Sverige.

Resan, som alltså äger rum 1946, går på bilflak, flodbåtar, fartyg och tåg och det är en gnisslande, knirrande, gungande resa. Lennart skvalpar fram i sin något undernärda och ganska oroliga moders inre och föreställer sig livet utanför. Han är ett allvetande och livsfilosoferande foster som med lätt ironi betraktar såväl sin "det-fixar-jag-pappa" som personer som de stöter ihop med på vägen – må det vara snåla pensionatsvärdinnor eller högljudda medpassagerare.

Den lille är pratglad och stringent samtidigt och kastar sig frimodigt mellan olika ämnen – än handlar det om Guds existens, än om storebrorsans fascination för olika fordon. Och stillsamt och utan överdrifter beskriver han också det krigsskadade Europa. När båten anländer till Portugals kust går det sakta går upp för föräldrarna vad som pågått på deras forna hemmakontinent, långt från livet på missionsstationen där rapporter om kriget ändå inte riktigt gått att ta in. I Europa blir alla gränser svåra att passera, pengar blir ogiltiga, mat saknas... Är detta det "hem" de drömt om? Det "hem" som de sjungit psalmer om?

Ja, så blir även detta en roman om vad ett "hem" är för något och vilket "hem" som är det rätta. Om hur minnet av platser lagras i oss människor, både födda och ofödda.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".