Lars Vilks deltar vid vernissagen för Bildvalet 2018.
1 av 9
Lars Vilks deltar vid vernissagen för Bildvalet 2018. Foto: Fredrik Sandberg/TT
Sverigedemokraternas bidrag till utställningen har bytts ut till svarta tavlor.
2 av 9
Sverigedemokraternas bidrag till utställningen har bytts ut till svarta tavlor. Foto: Mårten Arndtzén/SR
Centerpartiets bidrag till Bildvalet 2018.
3 av 9
Centerpartiets bidrag till "Bildvalet 2018". Foto: Mårten Arndtzén/SR
Kristdemokraternas bidrag till Bildvalet 2018.
4 av 9
Kristdemokraternas bidrag till Bildvalet 2018. Foto: Mårten Arndtzén/SR
Liberalernas bidrag till Bildvalet 2018.
5 av 9
Liberalernas bidrag till Bildvalet 2018. Foto: Mårten Arndtzén/SR
Miljöpartiets bidrag till Bildvalet 2018.
6 av 9
Miljöpartiets bidrag till Bildvalet 2018. Foto: Mårten Arndtzén/SR
Moderaterna bidrag till Bildvalet 2018.
7 av 9
Moderaterna bidrag till Bildvalet 2018. Foto: Mårten Arndtzén/SR
Socialdemokraternas bidrag till Bildvalet 2018.
8 av 9
Socialdemokraternas bidrag till Bildvalet 2018. Foto: Mårten Arndtzén/SR
Vänsterpartiets bidrag till Bildvalet 2018.
9 av 9
Vänsterpartiets bidrag till Bildvalet 2018. Foto: Mårten Arndtzén/SR

Ombytta roller på Fotografiska

6:00 min

Lars Vilks och Sverigedemokraterna refuserades av Fotografiska, i samband med en utställning om politiska visioner. Kulturredaktionens konstkritiker Mårten Arndtzén kommenterar.

Kommentar/analys: Detta är en kommenterande publicering. Sveriges Radio är oberoende och agerar inte i något politiskt partis, intresseorganisations eller företags intresse.

Det är elva år sedan Lars Vilks teckning av profeten Muhammed som rondellhund publicerades av Nerikes Allehanda, som ett svar på att den tagits bort eller refuserats på flera utställningar under 2007. Sedan dess har hettan i diskussionerna omkring den lagt sig något. Men på tisdagskvällen var det dags igen, när Sverigedemokraterna "kuppade" in rondellhunden på Fotografiska i Stockholm.

Hör hur Sverigedemokraterna, Fotografiska och Lars Vilks tänker i klippet längst ned i artikeln

Fotografiska hade vernissage för "Bildvalet 2018", en liten utställning där man utmanat de åtta riksdagspartierna att presentera fem bilder var, som visar deras respektive vision av vilket Sverige de vill se efter valet. 

Alla svarade på utmaningen, men Sverigedemokraternas bilder blev refuserade av Fotografiska. De ville visa just Lars Vilks rondellhund, plus fyra pixlade versioner av den, för att förmedla visionen att i deras Sverige ska man kunna visa den avpixlade bilden, utan rädsla för konsekvenserna.

Men Fotografiska underkänner detta som en vision för Sverige, och vägrar att visa bilderna. Den säkerhetsrisk det hade inneburit att visa just den här teckningen spelar förstås också in.

Igår dök så Sverigedemokraterna upp på vernissagen tillsammans med både Lars Vilks och hans teckning - de "kuppade" in den på Fotografiska, om än bara för en kväll.

Men idag lyser rondellhunden med sin frånvaro. SD representeras istället av fem svarta ramar med svart botten mot en svart vägg, intill en förklarande text skriven av Fotografiska.

Hur har de andra partierna klarat utmaningen?

Inte har de överansträngt sig. Jag vet inte vilka tidsramar de haft men det rör sig i hög grad om befintliga bilder, om inte i samtliga så i många fall hämtade från befintligt kampanjmaterial.

Partiledarna är flitigt förekommande; Moderaterna visar tex en estetiskt väl sammanhållen svartvit presentation av Ulf Kristersson i samspråk med olika medborgare. Men vi får också se Stefan Löfven i fotbollströja och Annie Lööf i Prideparaden, med mera.

I övrigt är det genrebilder som anknyter till en eller annan politisk hjärtefråga: en svältande isbjörn hos miljöpartiet, ett pass hos Liberalerna, en kvinna som bär på en stege hos Vänsterpartiet osv. Eller bara människor som ser nöjda och glada ut i trevliga miljöer, Kristdemokraterna visar bland annat nån slags lycklig storfamilj på en äng.

Det låter inte som att den konstnärliga verkshöjden är svindlande?

Verkligen inte. Liberalerna är de enda som anger fotograferns namn intill bilderna, och det säger väl något. Sverigedemokraterna sticker förstås ut, inte bara för de tomma ramarna utan för att de är ensamma om att försöka sig på någonting utöver den vanliga, politiska propagandan. Sedan går det förstås att tolka deras tilltag som politisk propaganda ändå, vilket är just vad Fotografiska gör.

Hur då?

De skriver det intill de här tomma ramarna, att SD använt sig av deras generösa inbjudan till att "hetsa fram vi- mot dom-stämning" och att "skapa ett läge där de ska uppfattas som offer för censur och sätta fokus på muslimska extremister". Medan de andra partierna själva får förklara vad dom menar med sina bilder, i korta texter.

Så hur tolkar du det här?

Det blir ju en märklig omkastning av rollerna här: ett politiskt parti som inte direkt gjort sig kända som anhängare av provokativ samtidskonst gör ett utstuderat konceptuellt, provokativt - och ganska lyckat - konstnärligt ingrepp på en utställning som i övrigt består av politisk kitsch, levererad av partier som annars gärna står upp för den moderna konsten.

Medan kulturinstitutionen här, Fotografiska, helt misslyckas med att hantera konsten, och istället hämnas på den genom att inte bara refusera  utan dessutom skriva besökarna på näsan om hur man ska tolka den. 

Varför får inte SD själva formulera sin egen väggtext? Varför visar Fotografiska inte de pixlade bilderna av rondellhunden - om man nu inte vågar visa den riktiga?

Fotografiska menar att SD inte levererat det som gällde här, alltså visioner av vilket Sverige dom vill se efter valet. Men de andra partierna har också tolkat uppdraget ganska fritt: tre av Kristdemokraternas bilder visar till exempel ledsna människor som missgynnats på olika vis av den rådande politiken. Och på vilket skulle en svältande isbjörn vara en bild av Miljöpartiets dröm-Sverige?

I Kulturnytt var Lars Vilks inne på, vad han kallar, ett "ömsesidigt utnyttjande" mellan honom och SD. Hur ser du på det?

Han följer bara den linje han alltid gjort: han kommer dit han blir inbjuden, och lägger inga värderingar i det. Men här är ju fler parter inblandade i ömsesidigheten här: Fotografiska må vara dåliga på att hantera kontroversiell konst, men locka publik kan dom. Och det här blir nog inget undantag.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".