Jonas Gardell
Jonas Gardell Foto: Stellan Herner
RECENSION - LITTERATUR

Gardells nya gör blicken dimmig av tårar

2:41 min

Jonas Gardells trilogi om åttiotalets aids-epidemi – "Torka aldrig tårar utan handskar" – blev en stor succé. Nu återkommer han med romanen "Till minne av en villkorslös kärlek". Ulrika Knutson har läst.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: Till minne av en villkorslös kärlek
Författare: Jonas Gardell

I begynnelsen var sillen. Och saltet. På sjuttonhundratalet blir Jonas Gardell tunnbindarlärling på Orust, saltar in havets silver och lägger grunden till en blomstrande släkt. Utan Jonas den äldre och sillen ingen Jonas den yngre, lär vi oss i denna kvillrande skapelseberättelse. Det går undan genom seklen, och snart är Jonas och hans syskon koncipierade och klara, och sitter i baksätet på en röd Opel på väg mot Bohuslän igen, nu på semester. Det handlar också om den fria viljan, frikyrkan, skilsmässa, syskongnabb och mycket mer. Formen är en sorts fiktiva memoarer, ungefär som Ingmar Bergmans. Jonas Gardell öppnar sin Laterna Magica och belyser en familj, ett konstnärskap, Guds gäckande skugga, och kärleken till en mor.

I centrum mamma Ingegärd, vacker, begåvad, originell och missförstådd. Ett storslaget litet öde från nittonhundratalet. Genom Ingegärd kan Gardell också skildra frikyrkans dubbla arv - å ena sidan frimodigheten, ett demokratiskt patos, å andra sidan det hårda fördömandet i Jesu namn. Familjen Gardell tror inte på svaghet.

Det här är en rik, krängande krönika, full med filosofisk slapstick. Gardell låter Kyrkofäderna kommentera de uppstyckade villatomternas rhododendronmedelklass i sjuttitoalets Täby. Han låter Jean Paul Sartre och Jean Genet kivas om den fria viljan. Tjuven och mystikern Genet vinner.

Och bakom det lekfulla det djupa allvaret, och den villkorslösa kärleken. Porträttet av en älskad människas väg i demensen är fantastiskt. Demensen saknar ju inte den absurda komikens höjdpunkter, men oerhört skickligt låter Jonas Gardell sin mor behålla, eller snarare återge henne den frihet som hon kanske berövades i det dagliga livet. Vem vet? Jag måste nog läsa det igen, för när man har tårar i ögonfransarna blir texten lite dimmig, och läsarens egna tankar lägger sig i, som de gör av riktigt bra böcker.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista