Björn Gustafsson och Alba August i "Unga Astrid".
1 av 2
Björn Gustafsson och Alba August i "Unga Astrid". Foto: Nordisk film
Kulturredaktionens Jenny Teleman.
2 av 2
Kulturredaktionens Jenny Teleman. Foto: Micke Grönberg/Sveriges Radio
RECENSION - FILM

"Unga Astrid" - man grinar

3:25 min

"Unga Astrid" som är filmen inspirerad av författaren Astrid Lindgrens ungdom handlar om barn och bär.

Hör ett längre samtal om "Unga Astrid" med Jenny Teleman och Pia Huss ur P1 Kultur – ljudlänk under artikeln

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: Unga Astrid
Regissör:
 Pernille Fischer Christensen
Skådespelare: 
Alba August, Marie Bonnevi, Björn Gustafsson, Magnus Krepper mfl
Genre:
Drama
Betyg: 
3 av 5

Unga Astrid skulle kunnat handla om en ung sprakande kvinna som levde i en tid i Sverige där familjer umgicks såhär tillsammans.

 "I Jesu namn till bords vi gå, välsigne gud den mat vi få..."

Men som längtar Jazz. Modernitet, frihet, kärlek

"Du är lysande, skin lite på mig!"

Det hade kunnat bli Pippi Långstrump.

Den pregnanta ljusa Alba August som Astrid har ovanligt skuttiga flätor tills hon shinglar sig. En flicka, ett helt Sverige kanske som från bordsbönen och konungavördnaden i bondköket i Småland via Vimmerby tidning och en svår kris, en oäkta bortlämnad son med redaktören, landar på skakiga fötter som en vuxen skrivande människa i Storstaden.

Det hade kunnat bli Pippi Långstrump.

En utvecklingsroman i rödknutsmiljö. Hade det kunnat bli.

Men det blev det inte för "Unga Astrid" vill hellre tala om - björnbär.

Om en tjugoåring som längtat i tre år och tills slut står ensam i en mörk enrummare med dystra bär och bladmönstertapeter, bredvid en skrämd treårig son hon fått hem. Själv ansvarig nu mitt i den sävliga hederskultur som råder i riket vid tiden. Och undrar, vad är en förälder? Vad betyder föräldralös?

Men det blev det inte!

Frågan som ljuder genom hela Astrid Lindgrens författarskap även om kanske inte genom hennes eget liv, det vet man inte, den kväver iallafall nästan det lilla rummet, och den ledsna Lasse och den ledsna Astrid.

Som slut kommer på det. Vi får sluka tapeten, man får leka ihop sig, fantisera sig levande igen...

Vi får sluka tapeten, man får leka ihop sig, fantisera sig levande igen.

 "Titta Lasse... ser du väggen, det är björnbär. De kan man äta!

Vad barn klarar av blev det en känslig film om. Gravida barn, fosterbarn, barn som måste överge andra barn.

Och vad man för övrigt kan säga om känslosamhet. Den lite styltiga dramaturgin (mycket åka tåg fram och tillbaka blir det) och om biroller som inte hinner få direkt tusen personliga skikt under 10- tals kläderna, så blir allt sådant så mycket mindre irriterande än annars.

För jag grinade. Över scenen i sovrummet. Över envisheten hos unga Astrid, och den faktiskt delikata tanketråden in mot gestalter i barnböcker, de som grubblar över sin tillvaro men lär sig äga den med hundra trägubbar. En pyssling under sängen. Eller ett målat björnbär.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista