Nyöversatt La Traviata intar Norrlandsoperan

7:33 min

Norrlandsoperan hade i helgen premiär för sin stora höstsatsning, Giuseppe Verdis 'La Traviata'. Med en sprillans ny svensk översättning, har ensemblen fått en särskild utmaning.

Speglar, speglar och åter speglar, tornar upp sig mot taket i Norrlandsoperans uppsättning av La Traviata.

Kostym och dekor berättar att vi rör oss i gränslandet mellan 1800- och 1900-talet och operans så legendariska kristallkronor har liksom slitits isär och bytt skepnad.

Linus Fellbom är regissör, scenograf och ljusdesigner, allt på en gång i den här föreställningen.

– Det här är en slags dekonstruerad balsal kan man säga. Det är åtta speglar som är sju meter höga och två meter breda. På de sitter ett jugendinspirerat stålsmide som är två kilometer stålrör som är handkrökta av de fantastiska hantverkarna på Norrlandsoperan, säger Linus Fellbom.

Dirigent Erik Solén har dirigerat La Traviata inte mindre än tre gånger tidigare, men aldrig med den nya översättningen, signerad Mira Bartov.

– Vi lever just nu i en period där trenden går mot att sjunga så mycket på originalspråk som möjligt. Verdi själv skulle nog varit helt oförstående till det idag. Han såg alltid till att hans operor framfördes på det språk där de framfördes, säger Erik Solén.

När operans musik kläs i nya ord, innebär det också nya utmaningar för ensemblen.

– Hur bra översättning man än gör kommer det komma till punkter där meningsbyggnaden skiljer sig mellan svenska och italienska. Man kanske måste andas på ett annat ställe och det påverkar fraseringen. Du kan exempelvis behöva lägga till en upptaktston för att ett ord inte ska bli felbetonat, säger Erik Solén.

Det här är inte den första svenska översättningen någonsin, men de tidigare översättningarna har många år på nacken och har åldrats kraftigt sedan de skrevs, menar regissör Linus Fellbom.

– I den tidigare översättningen finns det inskrivet i partituret, framförallt i andra akten, en Zigenarkör. Tätt följt av Matadorkören, där herrkören kommer in och spelar härliga virila spanska män, berättar Linus Fellbom.

Ambitionen i Mira Bartovs översättning är inte att förändra utan att förstärka scenernas egentliga funktion, säger han. I det välkända maskeradstycket med Zigenarkören och Matadorkören, förvandlas sångarna istället till fåglar och hundar.

– Där har vi gjort en egen version som jag och Mira tror rimmar mer med vad scenerna vill berätta. Istället för att de facto roa sig med etniska exotismer, säger Linus Fellbom.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista