Bergmanpodden betygsätter Bergman

Nattvardsgästerna - Stramt vackert om plågade själars gudsbild

En pastor famlar efter sin tro den andra delen i Ingmar Bergmans gudstrilogi. Bergmanpoddens panel ger filmen en svag fyra.

Titel: Nattvardsgästerna
Regissör: Ingmar Bergman
Manus: Ingmar Bergman
Foto: Sven Nykvist
Skådespelare: Gunnar Björnstrand, Ingrid Thulin, Max von Sydow, Allan Edwall mfl.
Genre: Drama
Svensk premiär: 11 februari 1963
Bergmanpoddens betyg: 4

I Nattvardsgästerna möter vi den plågade pastorn Tomas Ericsson som misslyckas med alla sina försök till själavård och även gång på gång avvisar lärarinnan Märta Lundbergs ömhetsbetygelser. Allt i gråast tänkbara vinterlandskap komplett med förkylda, snörvlande och nysande rollfigurer.

Filmen recenserades i Bergmanpodden DEL 17 av Caroline Krook, Emma Engström, Jenny Jägerfeld och Gunnar Bolin. Lyssna på hela samtalet här!

Caroline Krook ger betyget 4:

- Kyrkan var ganska mycket i skottgluggen under den här tiden om kvinnliga präster pågick och det fanns korruptionsanklagelser mot präster som påstods mygla till sig tjänster. Ingmar Bergman visar här, som i flera andra av sina filmer, på kyrkans oförmåga att nå fram till människor med det kristna budskapet. Nåden och sanningen finns istället någon annanstans. I den här filmen skulle jag vilja säga att de ligger hos den puckelryggige kyrkvaktmästaren Algot Frövik, fint spelad av Allan Edwall.

- Bergman sa någon gång att puckeln symboliserade en vinge, för att han egentligen var en ängel.

Emma Engström ger betyget 4:

- Den är så otroligt vacker. Den börjar med 12 minuter gudstjänst. Och tittar man på linjerna i den så är det som om Wes Anderson varit där och hängt ett lod där det sedan är lika mycket på var sida och det stämmer så fint med kyrkans diagonala linjer. Jag tänker på Leonardo da Vincis målning Nattvarden också.

Jenny Jägerfeld ger betyget 3:

- Jag tycker det är lite som slow tv, nattvarden i början som bara pågår. Jag som har adhd blir lite rastlös, nu måste det hända något mer! Jag tycker inte heller Bergmans egen ambition att göra Ingrid Thulin och Gunnar Björnstrand "fula" lyckas, de är ju hur snygga som helst, trots eksem och allt. Men jag känner inte så mycket som jag skulle vilja när jag ser den här filmen.

Gunnar Bolin ger betyget 3:

- Bergman ville ju själv göra en riktigt grå film. Det skulle vara den tristaste tiden på året i den dystraste lilla kyrkan. Jag trodde faktiskt att jag skulle räkna den här filmen till mästerverken men jag blev lite besviken när jag såg om den.

Snittbetyg: 4 (3,5)

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista