Neneh Cherry.
1 av 2
Neneh Cherry. Foto: Wolfgang Tillmans
Neneh Cherry.
2 av 2
Neneh Cherry. Foto: Wolfgang Tillmans
RECENSION - MUSIK

Neneh Cherry lyckas utan att rida på nostalgi

8:07 min

Neneh Cherry har, med vissa pauser, varit verksam i runt trettio år. Nu är hon aktuell med sitt femte album, "Broken politics". Matilda Källén har lyssnat och tycker till.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

På sena 80-talet och tidiga 90-talet var Neneh Cherry en av Sveriges mest framgångsrika musikexporter, innan hon försvann från rampljuset – i hela 18 år. 2014 återvände hon med albumet "Blank project", som nu följs upp av "Broken politics".

– Om man, mot förmodan, hyste misstankar om att "Blank project" var en isolerad comeback-händelse, ett litet "hej jag finns fortfarande" och sedan hejdå, är det hög tid att man tänker om nu. "På Broken politics" visar Neneh Cherry både att det här, som man skulle kunna kalla för hennes artistskaps rond två, är på riktigt, att det verkligen är något som hon satsar på, och att det dessutom är något att fortsätta räkna med. Förra skivan hyllades bland annat för att den klev rätt in i samtiden – trots att Neneh Cherry då varit borta från musiken, i alla fall som soloartist, i 18 år kändes den verkligen hypermodern, helt och hållet relevant. Och detsamma gäller för "Broken politics", kanske ännu mer än sist.

Vad menar du med relevant?

– Till stor del handlar det om musiken. Albumet är delvis producerat av Neneh Cherrys partner Cameron McVey som jobbat med Massive Attack, men också av den brittiske producenten Kieran Hebden, mer känd som Four Tet. De samarbetade på hennes förra skiva också, men här blir det verkligen tydligt vilken bra match de är. Musiken är vacker, experimentell, full av oväntade vändningar och instrument, man vet aldrig riktigt vad som ska komma härnäst, om det är drömskt plinkande, skavigt brus eller ljud från en diner. Den enda invändningen är att Four Tets "trademark" riskerar att ta över lite. Men samtidigt är det tydligt att det är Neneh Cherry som driver albumet framåt – hennes röst, hennes sätt att använda rösten, med viskningar, sång och rap, hennes texter, ja, allt det som hon vill förmedla.

Albumet heter "Broken politics", är det politiskt?

– Det måste man nog säga. Framförallt är det, återigen, väldigt förankrat i samtiden. "Blank project" var en ganska introspektiv platta, en resa in i Neneh Cherrys inre, och "Broken politics" är också ett personligt album, men mer utåtriktat, mer fokuserat på världen utanför, på politiken, på allt det som gått sönder. Låten "Kong" avhandlar till exempel de senaste årens flyktingkris, och hon vidrör ämnen som vapen, kolonialism och feminism. Men det är aldrig särskilt konkret, det handlar inte om protestlåtar eller "plakat-låttexter", sådant som riskerar att bli påträngande övertydligt, utan snarare om låtar som hämtar sin kraft ur det abstrakta och poetiska, ur bilderna som målas upp, ur bildernas samspel med musiken och rösten. Det är ett ganska lugnt, långsamt och ljudmässigt vemodigt album, men det går inte ta miste på kraften i det. Det är lite som att ett ursinne ligger på lur.

Hör hela kritiksamtalet i ljudlänken ovan.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista