Helena Öberg och Kristin Lidström har gjort bildromanen "Kattvinden".
Helena Öberg och Kristin Lidström har gjort bildromanen "Kattvinden". Foto: Omslag Kristin Lidström, foto Mats Lundqvist.

"Kattvinden" av Helena Öberg och Kristin Lidström en mystisk, skimrande berättelse där bilderna flödar

4:06 min

Författaren Helena Öberg och illustratören Kristin Lidström blev Augustprisnominerade i barn- och ungdomsklassen för bildromanen "Din tur Adrian" – nu är de tillbaka med nytt samarbete för unga, från högstadiet och uppåt. Den heter "Kattvinden".

En bilderbok för unga är detta alltså - men det är ändå inte en serieroman?

--Det är väldigt mycket bilder men inte så som vi brukar se i seriealbum med text och bild i serierutor eller sammanvävt – de kallar det en bildroman – och där är text för sig, varvat med bilder med pyttelite text i sig

Och vad är det de berättar i det här formatet?
– Berättelse är uppdelad i två kan man säga. Den ena handlar om Manda vars pappa försvunnit. Den utspelar sig under några veckor när detta just har hänt och Manda och hennes mamma får flytta in hos farfar. Manda mår förstås dåligt har har ingen riktigt att anförtro sig till, bästa kompisen har flyttat utomlands och hon känner sig misslyckad.
– Den andra berättelsen handlar om två pojkar under andra världskriget som båda blir lungsjuka. Den ena kommer från en rik familj och bor i ett stort hus, den andra pojken bor hos sin mormor och morfar som båda arbetar hos den rika familjen. Och den här andra berättelsen har bara lite text utan väldigt mycket bilder. Fantastiska bilder som skildrar livet i det stora huset och den tiden pojkarna var barn.
Gemensamt för båda berättelserna är det här stora huset - Manda får under lovet hjälpa sin farfar att fixa bouppteckningen och försäljningen av huset. I nutiden är huset slitet och nästan övergivet. På gränsen till ett spökhus för att spåren av de som bott där fortfarande är kvar.

Det låter kanske lite komplicerat med det här bildberättandet och två parallella handlingar - hur funkar det?
– Boken blir väldigt speciell! Det är just Helena Öberg och Kristin Lidströms sätt att arbeta med text och bild som de också gjorde i den augustprisnominerade "Din tur Adrian" – den handlade om en pojke med lässvårigheter där orden också var få i boken och bilderna fick bära berättelsen. Och med det menar jag att bara för att det var bilder så var det ingen bok man bläddrade sig igenom för det var i bilderna man fick berättelsen. Till exempel hur Adrian blev retad - och man fick se detaljerna om hans röda mössa som händerna drar i och hur mössan går sönder.
– Kattvinden är en riktig tegelsten till bok och här får bilderna verkligen flöda, det är både detaljer men också som panoreringar över hela uppslag när flygplanen korsar himlen i vinternatten och inzoomningar på detaljer genom kontrasterna i färger.

Vad känner du när du läser tegelstenen?
– Ja, jag är lyrisk! Det här är en bok som gör mig så glad för jag tänker att man som ung kan läsa den här oavsett om man är van bokläsare eller inte och man kan bli uppslukad oavsett: för det är ganska raka berättelser som sedan vävs in i varandra på ett spännande sätt men boken utmanar också läsare och kan inspirera att ta reda på mer om tiden, alltså andra världskriget. Den första detaljen jag upptäckte i bilderna var ett ansikte som såg ut som ett självporträtt av finska konstnären Helene Schjerfbeck och sedan ser man att massor av detaljer ur konst, historia, vetenskap och natur som flödar ur bilderna och blinkningar till andra konstnärer.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista